Jag är benhård på att har jag sagt nej så är det nej. Här går det inte att skrika sig till saker. Men det hjälper inte ändå, hon skriker lika mycket fast hon vet att det inte tjänar något till.
Jag säger inte nej till allt. Väljer mina fajter så man säger.
Som i dag ville hon ha välling. Och jag sa nej. Ingen välling på dagen utan då är det mat som gäller. Och det vet hon.
Första rundan skrek hon i 40 minuter. Nu var det samma visa igen. Får hon välling så vägrar hon äta "vanlig" mat. Hon är inget matvrak, men hon har ätit en hel macka vilket är 200 tuggor fler än hon brukar.
Jag vill inte att hon skall bara äta välling. Så därför är just detta ett evigt tjatande om den satnans "bänningen", som hon säger.
När hon skriker i affärer så går jag bara där ifrån. Det spelar ju ingen roll vad man säger så slutar hon inte skrika.
Hon är en enveten unge innan så det hjälper ju inte direkt när hon kommer i trotsåldern.
Må Gud giva mig krafter till att överleva detta.
Det blir till att söka internat till höstterminen. Synd bara att dom inte tar in 2,5 åringar.
Eftersom det är okt och Du fortfarande bloggar sååå hur orkar Du?
SvaraRaderaJag blir skogstokig på min obstinata 3 åring........