Hon älskar böcker. Det har hon absolut inte ärvt av sin dyslektiska mamma. Utan jag är helt övertygad att det är hennes farmors gen som gör sig påmind där.
Till och med på dagis säger dom att hon är helt galen i böcker. Och varje dag när jag hämtar henne brukar hon sitta i läshörnan och bläddra i någon bok.
Så jag har fått en liten Barbabok. Den tråkigaste av dom alla, som jag tyckte när jag var liten.
Men vi kan ju alltid hoppas att hon får det lättare i skolan än vad jag hade. Hon har ju ett läshuvud i alla fall. Och så kan vi hoppas att hon ärvt min mammas språkkunskaper. Hon var en fena på språk. Franska, engelska, tyska, italienska, spanska. Var dom hon kunde som ett rinnande vatten, om hon fick bli lite varm i kläderna först. Franska var hennes andra språk, då hon växte upp i Tunisien och gick i fransktalande nunneskola. Och kunde hon inte säga ordet så visade hon vad hon menade med gester. När hon inte kom på vad mjölk hette på spanska, så råmade hon och visade hur man mjölkar. Det funkade, vi fick mjölk.
Usch vad jag saknar henne. Så synd att hon aldrig fick se Cleo, och tvärt om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar