I morse skrek hon från det hon vaknade tills hon gick. Tackar gudarna för att maken har tålamodet som jag saknar. Jag blir bara förbannad och skäller på henne, vilket absolut inte hjälper. Men frustrationen tar över.
Jag är på helspänn ändå, utan att ha en trotsig 2,5 åring.
Har ingen lust att fira påsk. Inte lust till någonting. Allt e skit just nu.
Allt bara för ett par bokstäver.
Skall få min sammanställning av ADHD testerna på torsdag. I MORGON!
Samtidigt som det skall bli skönt så mår jag skit av att våndas. Denna jävla väntan. Hatar det!!!
Får hoppas att det inte blir återbud nu igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar