Men jag kan meddela att med en järnbalk som inte är vass så går det inte så bra.
Det var den där säkerhetsbalken som sitter högst upp på grindarna som föll över mitt långfinger.
Med en gård full av barn kan man inte riktigt skrika det man känner för. Stod en stund och beundrade dom fina stjärnorna som snurrade framför mig.
Och i morse så försökte jag slå av mig handen. Gjorde någon konstig piruett och drog baksidan av handen rätt i hörnet på diskbänken. Nu var ingen hemma, men kunde inte få fram ett ord. Det enda som kom var illamående.
Så nästa gång hade jag tänkt mig att göra något mer spännande. Kanske dra igen dörren och låta fingrarna vara kvar i mellan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar