Att vara vid liv men inte leva

Har läst om vilka mediciner som ges vid adhd. Det finns några olika. Dom flesta har gemensamt att det är narkostikaklassade mediciner. Najs, så nu kan man hoppas på att få bli hög på amfetamin helt lagligt ;-)
Jag är den som kollar biverkningarna först. Och en hajade jag till på, visserligen var det en mycket sällsynt biverkning men ändå. Plötslig död.
Ja ha, vad säger man om det. För att det är en mycket sällsynt biverkning så betyder det inte att jag inte kan drabbas. Utan att jag KAN drabbas just därför att jag äter den medicinen.
Andra lite vanligare biverkningar som håravfall, okontrollerade rörelser, aggressivitet, humörsvängningar eller personlighetsförändringar, förlamning eller problem att röra sig, synsvårigheter eller talsvårigheter (kan vara tecken på problem med blodkärlen i hjärnan), se eller känna eller höra saker som inte finns. Detta är tecken på psykos, hjärtklappning osv.
Sedan läser man om andra som har fått diagnosen adhd i vuxen ålder och fått medicinering mot det och ett helt nytt liv har öppnats för dom.
Jag hoppas på att få ett liv tillbaka.
Tänk om jag kan få ett liv som jag gillar, ett som jag tycker om att leva i. Då är det värt alla biverkningar som finns (nej, inte plötslig död då).
För att vara vid liv men inte leva är nog det värsta som kan hända en.