Ny huvudbild

Dags för ny huvudbild.
Längtar efter sommar och värme. Bilden kanske kan hjälpa hjärnan att få tillfredsställelse innan den kommer, om den kommer. Man vet ju aldrig i detta land hurdana somrarna blir. Allt från 10 grader till 30.
Kortet tog jag förra året i Lysekil. Blev riktigt nöjd med det. Ljuset blev perfekt (enligt en lekman).
Inte det lättaste att jaga en flygande mås med en vanlig digitalkamera.

Besviken

Långt mellan inläggen. Men har varit så trött. Har hållit mig vaken 7 timmar per dygn, det borde vara tvärt om. Men det har bara inte funkat.
Är så besviken på min kropp som inte gör som jag vill. Fast det är ju medicinerna som gör det.
Bara att härda ut, snart vänder set. Snart, snart.
Hoppas kan man ju alltid.

I går skulle jag på Tip the Valvet. Temat var Into the Wild.
Hade skaffat en korsett som hade massa påfågelfjädrar på sig. Perfekt för temat.
Allt var klart. Och jag hade laddat för detta sedan december.
Den satans jävla sketmedicinen sätter stopp för det, fredagen var jag totalt utslagen.
Som jag sa kunde jag inte hålla mig vaken, max tills kl 19, och då är det sent.
Jag fick sålt biljetterna iaf, vilket alltid när någon tröst.
Vad tror ni skedde i går?
Jo då, då passar biverkningarna på att åka på semester. Och jag kan hålla mig vaken tills kl 22 utan problem. Blev så besviken och ledsen att jag gick å la mig å lipade en stund.
Besvikelse på hög nivå.

Jag skall bara.....

I dag har jag och Cleo (maken jobbar) varit i trädgården för att rensa.
När vi klippt ner en del av bambun så skulle vi gå och slänga det i högen vi har bakom huset.
När vi kom dit var det så mycket grenar och träd som slängts där av dom som höll på greja i trädgården. Blev irriterad på en stor gren som ligger på tvären och bara är ivägen.
För att kunna flytta den grenen måste jag ta bort det som ligger över. Hoppade runt på andra sidan och började systematisk ta bort det översta.
12 träd, minst 20 stora stubbar och en jäkal massa grenar blev resultatet innan jag fick tag i den irriterande grenen. Ja ha, nu satt fanskapet fast under ett ännu större träd. Sågen som jag hade använt till dom andra var bara att glömma. Jag måste ha en motorsåg. Yxan är också bara att glömma.
Men högen blev 2 meter kortare. Då fattar ni hur högt det var, och fortfarande är det 1 meter tills man når marken.
Snubblade och fastnade (så min stövel åkte av) och blod som spilldes. Men det var ett skönt styrkepass på 2 timmar.
Hur blev det då med all bambu och den andra skiten som skulle bort. Jo den mesta står kvar. Får ta det i morgon ist. Det var viktigare med trädhögen tyckte jag.
Så är det när man "bara" skall ta bort lite...

trött, tröttare, jag

Jag är så trött hela tiden. Det där går i vågor. Men just nu är jag inne i en sova-period.
Orkar inget. Har inte lust med något. Allt känns piss.
Väntar på att dom satans tabletterna skall göra någon förbättring. Men det går jäkligt långsamt, eller inte alls. Förutom biverkningarna som gärna kommer på besök i min kropp.
Usch, jag bara klagar. Men det hjälper faktisk att lägga av sig lite skit här.

* Sedan håller vi håller på att jaga den satans trädgårdskillen. Han som skulle fixa det sista på tomten. Men han lyser med sin frånvaro. Jävla tomt-e.
* Tingsrätten har kallat oss till möte ang pappa. Han har INTE redovisat det som kulle göras inna  januaris slut. Vilket är en fördel för oss.
* Om två veckor börjar dom med stambyte, prolinea alla rör.
* I maj kommer dom och byter alla fönster.
* Och idag var en städfirma här för att ge en offert på hemstädning.
Jag orkar inte städa, har ju knappt ork till att gå upp på morgonen och sedan hålla mig vaken.
Att ha städningen hägnades över mig ger en fruktansvärt ångest. Nu tänker du säker, men det är bara att sätta igång. NEJ det är inte så. Du hade säkert inte sagt till en rullstolsburen att han skulle gå uppför trapporna. Det är precis samma sak här, det går bara inte. Tack för det ADHDn.

Det gäller att tänka efter före...

10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betals i Sverige:

De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting

Den 5:e betalar 10 kr

Den 6:e betalar 30 kr

Den 7:e 70 kr

Den 8:e 120 kr

Den 9:e 180 kr

Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr

De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr.

En dag säger restaurangägaren:

"Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen".

En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betalamiddagen såsom skatter betalas.

De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del?

De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje personsandel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt Han räknar ut de belopp varje person skall betala.

Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.

Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.

Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...?

Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:

Men han sparar 70 kr!

Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.

Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20

De rika ska alltid ha det lite bättre, gormarden 7:e personen.

Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag. Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!

De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.

Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:

Det fattas 520 Kr...

 

 

 

Som sagt, man saknar inte kossan förrän båset är tomt.

 

19 år av saknad

I dag är det 19 år sedan jag hittade min älskade mamma död.
19 år av otrolig saknad och ensamhet.
Ja man blir verkligen ensam utan sin mamma, och vilsen.
Trots alla år som gått så gör det lika ont när saknaden gör sig påmind.
Tårarna bränner lika hårt.
Gud vad jag saknar dig mamma.
Tänk om jag bara fick krypa upp i din famn och bli omhållen igen.
Och när man behöver sin mamma som mest, så finns hon inte där.
En tomhet och en saknad som man inte kan föreställa sig förrän man själv sitter i samma sits.
Så ta vara på dom du älskar. Säg det till dom, att dom är älskade.
För rätt som det är så kan dom ryckas bort från en, helt oförberett.

Grattis syster

I dag förlovar sig min syster med sin älskade.
Dom är i Indonesien, närmare bestämt ön Lombok.
Så denna dagen är deras.
Grattis till er båda.

Grattis mamma

I dag skulle min mamma ha fyllt 63 om hon levt.
Varje år på hennes födelsedag grattar jag henne, trots att det är 19 år sedan hon dog.
Och saknade efter henne är fortfarande enorm.

Onsdagsfynden

Onsdagar betyder Erikshjälpen.
Gå dit och se vad man kan fynda. Antingen till sig själv eller för att sälja.
I dag hittade jag ett par byxor och en klänning/tunika till Cleo.
Hennes första par Levis blir det. Och tunikan matchade perfekt till dom. Frågan är bara om hon kommer att ta på sig det. Det är numera att jävla hallå på morgonen om vilka kläder som skall på eller inte.
Tunikan/klänningen hade sina lappar kvar så den var splirrans ny. Det står ebbe i den, och jag är ingen hejare på barnmärke på kläderna. Det är nämligen inte så ofta det står Dior, YSL, Gucci, Kenzo eller liknande i dom kläderna man hittar på loppis.
Men men, jag kollade på nätet vad den klänningen kostade i ordinarie pris. 399:- skall dom ha för den. Tycker det är på tok för dyrt för henne.
Hon skall kunna ha kläder, som inte kostar en förmögenhet och jag står med hjärtat i halsgropen när hon ålar omkring i leran med sina nya byxor för 600 pix, för att röra sig som hon vill utan att jag skall oja mig och få ångest över att dom där 600 spännen kunde jag lagt på något annat än ett par byxor som pajade.
90% av hennes kläder köper jag på second hand och Tradera. Erikshjälpen är favoriten. Inget unket ställe som det luktar svett i och fläckiga kläder. Där är allt rent och snyggt. Tror du mig inte så besök dom, du kommer garanterat inte att ångra dig. HÄR hittar du det närmaste stället.
Nu är jag en jävel på att fynda. Och det är inte en överdrift, så är det bara (vilket jag är jäkligt nöjd med).
Dom två plaggen kostade 25:-/st.
DET är att fynda.

Dagens andra fynd är en tavla.
Självklart även denna funnen på Erikshjälpen.
Vi har pratat om att ha någon tavla på ett ställe vid soffan, men inte hittat något som skulle passa. Så denna satt som en smäck. Fastnade för den med en gång.
Den var dock lite dyrare, 150 kronor.

Bilar

Ett täcken på att det börjar bli vår är när folk tar sin finbil på en vädringstur.
Lamborghini, Corvette, Ferrari, Spyker, Bently, Jaguar, Porsche, Maserati, Lexus, Bugatti Veyron, RR, Aston Martin och en å annan veteranbil.
Här i området lämnar dom sina MB, BMW och stora Porschar hemma och plockar ut den lilla från garaget, som varit där under hela vintern och blivit putsade.
Vi lämnar våra Volvo V50 ovh V60 för att ta ut den 18 år gamla 855:an på en åktur :-D

Vilka är då mina tre senaste bilar?
Det har varit en salig blandning.

Nu har jag en Volvo V50 DRIVe.
En helt vanlig familjebil som sväljer en hel del.
Den drar inte mycket och funkar perfekt.

Innan Volvon hade jag en VW Lupo 3l tdi.
När jag skulle ha Cleo så var det bye bye till min lille Ior.
Den bilen som jag gillat allra mest av mina bilar. En liten raket, ordagrant.
Jag blir fortfarande lite sentimental när jag ser Iors andra kompisar som svischar förbi på gatorna.
När denna såldes så fick jag bra betalt. Näst intill det jag gett för den, 3 år tidigare.

Innan Ior hade jag en MB SLK 230 kompressor.
Hade alltid varit en dröm att ha en MB cab. Jag köpte denna till mig själv i 30 årspresent. Jag var väl medveten om jag får barn så är denna brömmen förbi, på måååånga år.
Så det var bara att slå till innan jag hittade man å var på tjocken.
Sedan släppte dom en ny version av SLK:n. Dax att sälja så man inte förlorar för mycket på den gamla modellen. Vilket jag inte gjorde. Tjänade till och med på försäljningen.

Så nu sitter man här med Volvon och drömmer om min lille Lupo.
Nästa bil kommer bli något litet. Det är allt jag vet.

Inget gnäll.....

I dag blir det inget gnäll.
Äntligen ringde min sköterska. Han berättade att min litium nivå låg på 0,31.
Ja ha, sa jag. Och vad menas med det???
Man skall tydligen ligga mellan 0,5-0,8 när man äter lithionit. Så det blir till att dubbla dosen till 4 tabletter/dag.
10 minuter senare ringer min läkare för att höra hur det hela går.
Sa att jag har ont i njurarna. Då frågar han hur jag vet att det är njurarna.
Jag vet vad dom sitter och så det är inte speciellt svårt att lista ut. Och så fick jag ont två dagar efter jag började med litiumet. Och det bryts ner i njurarna. Alltså blir 1+1 2.
Han tyckte att jag skulle öka dosen som var sagt och så får jag kolla nästa vecka med blodprov så allt är ok. Och om hur dosen påverkar mig.
Han sa att denna biverkning kan sitta i så länge jag äter litium (vilket är livet ut).
Men när utvärderingen är om tre månader så får vi se vilket som är mest ok. Glad eller inte ont i njurarna. Man får väga fördelar med nackdelar.

Jag trodde vi skulle vara hemma under påsk och ha hit lite vänner. Så jag handlade för hela helgen.
Ringer min man för att frågar om något annat skulle införskaffas.
Vadå? Vi skall ju vara på Tjörn, sa han.
Jaha, bra om han säger det till mig.
Vi hade visserligen pratat om det förra helgen då vi var där, men inte bestämt något. Trodde jag.
Ja ja, nu har jag maten klar iaf. Så det är bara att ringa min svåger och säga att han inte behöver handla.

Ett av mina paradis på jorden, Solhälla.

Kan knappast bli bättre. Egen strand och brygga.

En utsikt som även hade fått en blind att bli helt lyrisk.

Mera gnäll....

Jag passar på att lägga av mig lite gnäll här.
Har så in i h-ve ont i njurarna. En av dom mysigare biverkningarna av lithioniten.
Viktökningen har jag blivit utan, än så länge. Eller, ja, nej. Skit samma, byxorna sitter som vanligt iaf. Äger ju ingen våg längre, då den bara ger en ångest så fort man ser den.
Och den där sköterskan som skulle ringt i fredags har man inte hört ett knyst från. Orkar inte ringa till kontaktpunkten och vänta i 30 minuter på att någon skall svara för att sedan vidarebefordra meddelandet och vänta i två-tre dagar innan dom ringer tillbaka.
Och så är det påsk mitt i hela skiten. Alla dom där "måsten" som jag hatar.
Gillar inte högtidsdagar, eller långhelger.
Jag skulle vilja åka bort ett par dagar, själv. Få den där egotiden som jag behöver för att orka andas.
Bara vara själv och göra det jag vill. Och INGA måsten.
Urk burk senapsturk.
Gnäll, gnäll, gnäll och åter gnäll.

Biverkningar

Nu har jag knaprat lithionit i en vecka.
Eftersom man inte kan se rätt mängd litiumhalten i blodet innan så måste man äta dom ett tag och sedan tar man blodprov för att kolla mängden i blodet. Och det kommer man gör med jämna mellan rum hela tiden. Så att framför allt inte njurarna tar stryk.
I går var det iväg till labb för att få avlastning med typ ½ cl blod.
Dom som jobbar där gör inget annat än att sticker folk och analyserar proverna. Så dom kan det där med att pricka rätt med nålen.
Men mina ådror var på grinigt humör. Dom ville inte alls samarbeta. Fyra gånger fick jag äran att bli punkterad.
Såg ut som en knarkare när jag gick därifrån.
Synd att dom inte har Hello Kitty plåster, då hade det varit helt ok med 4 ggr.

Nu har litiumtabletterna visat sin baksida också.
Biverkningarna.
Eftersom litium bryts ner i njurarna, så har jag såklart fått ont i dom.
Några andra biverkningar som hälsar på är trötthet, huvudvärk, finnar, ökad törst, orkeslös, muskelsvaghet mm.
Och så är det en till.
Prickigkorvssyndromet.
Helt plötsligt blir jag helt prickig/flammig i ansiktet. Det står inte med i biverkningarna som kan förekomma. Men jag har inte haft det tidigare, så det beror på litiumet.
Min sköterska skall ringa idag och berätta hur proverna ser ut. Och hur vi skall öka dosen.
Då skall jag passa på att fråga om det är fler som har haft det syndromet.

Nagelterapeutens lycka

Har varit i väg denna helgen och byggt naglar och en massa manikyr på folk.
Det var längesedan jag jobbade så här intensivt. Med fullbokat schema hela dagarna.
Visst, det tar ut sin rätt. Helt mosig i skallen och fruktansvärt trött.
Men att få den positiva responsen och känna lycka väger upp det.
Tröttheten går över, men den lyckliga känslan jag känner finns kvar där, länge.

Tredje tabletten på väg ner....

Snart åker tredje tabletten litium ner.
Har ägnat dagen åt att läsa och leta på nätet om detta.
Det är ju alltid bra att få reda på vad det gör eller kan göra med en.
Så den nyinköpta temuggen har bevisat att den duger alldeles utmärkt för en koppkritiker.
Finns inget värre än att dricka kaffe/te i fel mugg.

Ny huvudbild

Då var det dags att bytta huvudbild igen då.

Tycker att tulpaner passar alldeles utmärkt just nu.

Så passa på att njuta innan dom vissnar.

Egen sjuksköterska

I dag har jag träffat min nya Litiumsjuksköterska. Låter lite lyxigt, egen sköterska.
Men det är för jag skall börja med Litiumbehandling.
Vad är då detta Litium? (nej jag skall inte börja knapra batterier)

Litium används för att förebygga mani och depression

samt behandla maniska tillstånd vid bipolär sjukdom.

I Sverige får de flesta ett preparat som heter Lithionit

som innehåller det verksamma ämnet litiumsulfat.

Signalsubstanser är hjärnans budbärare. Det är ämnen

som bland annat överför impulser mellan nervceller i hjärnan.

Vid bipolär sjukdom är signalsubstanserna i hjärnan i

obalans.

Det är inte helt klarlagt hur litium verkar, men ämnet anses

påverka natrium- och kaliumbalansen i hjärnans nervceller.

Det i sin tur påverkar halterna av signalsubstanser i hjärnan,

och de besvär man har vid bipolär sjukdom – mani och

depression – dämpas.Vad det är och vad behandlingen går ut på kan du läsa HÄR.
Orkar inte rabbla hela den broschyren.
Några saker som står där i är.
 

Blir man känslomässigt avtrubbad av behandlinge?

När man tar litium kan man glädjas och bli ledsen på ett

normalt sätt. Litium förhindrar bara den sjukliga nedstämdheten

eller upprymdheten. Det kan dock i vissa fall ta ett till

två år innan en stabilisering och normalisering av stämningsläget

inträder.

Måste man använda litium hela livet?

Oftast är litium en livslång behandling, men då man

använder sig av så låg dos som möjligt är biverkningarna få.

Påverkar litium vikten?

Viktökning under litiumbehandling är inte ovanligt.

Den kan dels bero på ökat vätske- och/eller kaloriintag dels

på en ökad tendens till att samla på sig vätska. Då litiumbehandling

kan leda till ökad törst är det viktigt att törsten

släcks med kalorifattiga drycker (helst vatten) för att undvika

viktökning. Prata med din litiumsköterska eller läkare

för råd.

Det är just den där sista biverkningen som jag är mest orolig för.
Jag väger redan för mycket och vill absolut inte gå upp i vikt. Att banta eller äta mindre funkar inte, då det är medicinerna som gör att jag är överviktig. Hatar att se mig i spegeln och känna mig som barbamamma.
Jag har kommit till det stadiet att jag får gilla läget. Det är så jag ser ut och kan inte göra så mycket åt det. Men det stör mig något fruktansvärt. Och jag mår dåligt av det.
Nu hedanefter blir det provtagning var tredje månad för att kolla så allt är ok, speciellt med njurarna då dom kan få sig en törn av behandlingen.
Sedan kan det ta ett till två år innan en stabilisering och normalisering av stämningsläget inträder. Vilken jag skulle önska att det skedde på 1 vecka istället.
Men kontroller kommer jag att få gå på hela livet, som medicinen.
Vad tycker jag egentligen om detta då?
Det vet jag inte, har ju inte börjat.
Men allt som kan hjälpa denna jävla depressionen, som aldrig ger med sig, skall upphöra är värd att prova.
Sedan får man se det som att biverkningarna är en piss i havet om man jämför med hur jag mår nu.
Några roliga saker som kan hända med en är: lös avföring, darrningar i händerna, lätt illamående och stora urinmängder. Även viktökning, påverkan på sköldkörtelfunktionen, akne, trötthetskänsla i armar och ben samt rubbningar i kalkbalansen kan förekomma.
Men men, man skall inte rita fan på väggen än.
 

 

Bakis utan att ha druckigt???

I går var det dammiddag. Vi är 10 tjejer som turas om att bjuda på 3 rätters middag. Ja jag vet, dammiddag låter som om vi är +35, vilket vi är. Men vi har sagt dammiddag ända sedan vi började för 19 år sedan. Då måste det betyda att vi fortfarande är i 20 årsåldern. Eller???
Jag körde så det var inget drickande för min del. Men dom andra dricker så gärna för mig ;-)
Var inte hemma förrän kl 03.30. Och för en annan som ligger i sängen innan 22 fattar ni att det var väääldigt sent.
I dag vaknade jag kl 1 med världens skallebank och kände mig rejält bakis???
Tycker det är orättvist att chauffören skall drabbas av denna åkomma.
Med tanke på vad dom andra drack så är det garanterat ångorna som gjorde det, hahaha.
Men det är lika kul att ses varje gång. Och vissa av tjejerna har jag känt sedan jag var 7 år.
Herre guuuud, det betyder att det är i 32 år vi känt varandra. Och att man blivit en 40 taggare *ryser*.
Så nu väntar man på nästa kvinna som skall bjuda in till middag.
Och skall man bli bakis för man är nyckter kan man lika väl ta sig en flaska rödtjut och ha skäl till att må så här.

We all have secrets

Det är långt ifrån allt som händer i mitt liv som jag skriver om här.
Orkar inte ta upp alla skitsaker som händer. Stora som små.
Försöker bara trampa vatten just nu, så jag håller mig flytande (igen).
Orkar inte att ha folk som lägger en kommentar som:
Du skall se att det blir bättre. Det är just nu lite mycket i dit liv.
NEJ, det blir inte bättre, och det blir inte mindre skit i mitt liv. För efter detta har gått över så kommer nästa slag. För det har det alltid gjort.
Jag hoppas på att detta skall vara den sista skiten som händer mig. Så hoppas jag varje gång. Nu är det över, tänker jag. Men sådan tur har jag inte. Men likt förbannat så tänker jag så.
Hoppet är det sista som överger människan säger man.
Alltså har jag bara hoppet kvar.
Ibland önskar jag att jag bara kunde redigera mitt liv. Ta bort dom där skitsakerna som hela tiden envisas med att klamra sig fast vid mig.
Så ni som tror att ni vet allt om mig. Det gör ni inte. Ingen kommer att få veta allt.
Det finns två-tre personer som vet en hel del, men inte allt.
Det där som ingen vet, kommer jag aldrig att berätta. Det är min hemlighet.
Och tror du nu att om jag berättar allt hos psykologen så jag kan bearbeta det förgångna så jag kan gå vidare, har du fel. Det är inte så i alla lägen. Och säger du nu emot mig, så vet du inte vad jag vet.
Och tycker du att jag får skylla mig själv, kan du dra åt skogen.
Jag behöver inte folk i min närhet som tycker att jag får skylla mig själv.
För du har ingen aning om hur mitt liv är. Och vad jag gått igenom för att komma hit, där jag är idag.
Hade jag berättat allt så hade du antagligen frågat varför jag lever.
Så tänk efter innan du säger något. Du vet aldrig vad vad en annan vet om sitt liv.

Men skrika kan jag göra ändå. Det kan hjälpa för stunden iaf.
Lägga av sig skriket här, så slipper jag ha det inlåst i skallen.

Kissa på toan

Äntligen har Cleo börjat gå på toaletten.  Bara kissar än så länge, men ett skönt framsteg.
Så numera vägrar hon ha blöja på sig när vi skall gå ut. Inte så farligt om det blir en olycka i byxan då det är 30 gradet varmt.

Vi har med oss tre böcker.  Cleo har lagt vantarna på den ena. Nåde den som tar den. Jag kan inte uttala mig om just Själakistan är läskig, då jag bara är på Ann Rosmans första bok.
Hon kommer bli en riktig bokmal. Hennes favoritbok, när hon var liten, var telefonkatalogen.  Det säger en hel del.

Zzzova

Cleo stöp i säng redan klockan 5.

Magsårsdag

Dagarna flyter på. Och det är alldeles för få dagar kvar här i Thailand.
I går var det en ligga-i-sängen dag. Magsåret vill jävlas.

Som tur är är Cleo frisk och glad.

Jongceylon

I köpcentret Jongceylon har dom glömt plocka bort julen.

Läcktyr

När jag var inne på akuten dagen innan vi åkte till Thailand så skull jag kolla om det fanns något att läsa på rummet.  Det enda som fanns var en bok.

Lite regn

I går kväll öppnade sig himlen och monsunregnet blandat med åska slog till. Som tur var hade vi redan kommit hem så vi slapp att simma fram.

I morse kom svärfar och hans andra hälft för att vara här i två veckor.
Kul när folk kommer å "hälsar på".
Och nästa vecka kommer Greger och Marina.
Cleo tjatar om att dom skall komma NU. Hon längtar verkligen efter dom.

34 grader i januari

Då har vi varit här i Thailand i några dagar.
Det är verkligen varmt, 34 grader.
Men som tur är är ölen isande kall.
Vad vi gör om dagarna är nog inte så svårt att lista ut.  Badar å slappar är standar. Vi gör det som faller oss in. Inga måsten.
Problemen består mest av vad man skall välja att äta.

Mot varmare breddgrader

Nu är den äntligen här!
Den dagen då vi lämnar kalla Sverige för att åka till varma Thailand.
Jag har längtat så länge efter detta. Men dom senaste månaderna har det varit lite mycket.
Blivit utförsäkrad från försäknringskassan. Och det är otroligt stressande.
Hållt på att bråka med idioten till far som bara vill sätta käppar i hjulet för mig och min syster. Fick tillslut sålt Rosa huset, efter mycket bråk med banken. Men jag lyckades tillslut få igenom det vi ville, att lösa lånen. Men kampen mot SEB är inte lätt. Jag känner ändå efteråt att jag är jävligt bra som kan ta och lösa detta med chefer och jurister på SEB. Men det tog 1½ år. Men JAG vann den kampen.
Håller fortfarande på med rättsprocessen mot pappa, som stal hela mammas arv (som han inte ens hade rätt till, dom var inte gifta). Men en psykopat är farlig att ha å göra med. Men vi kan hans sett att aggera. Så man måste ha ett ess i rockärmen för att få övertaget. Och vi har haft/har flera. Han lär nog bli förvånad när polisen står och knackar på dörren för urkunsförfalskning, skattefusk osv. Det är ju inte första gången dom gör det. Han åkte in för att ha sålt stulna bilar och båtar för ca 7 år sedan. Han lever verkligen upp till fördomarna om bilhandlare. Ni fattar ju själva att han inte är någon ängel, även om han försöker framstå som en. Och vänder allt mot oss så vi verkar elaka och giriga. Och han lyckas med det. För folk lyssnar bara på den enes version. Psykopatens.
Svärmor fick en stor stroke i november.
Jag hittade henne när hon hade legat i 38 timmar.
Och hela scenariot när jag hittade min mamma död spelades upp igen. Och låg som en film i huvudet som bara spelades om och om och om igen.
Det tär otroligt mycket på en att behöva bearbeta allt detta, igen.
Detta är väl bara en bråkdel av allt som hänt, men dom största sakerna.
Och i förrgår fick jag åka in akut med ambulans för magsmärtor.
Magsår har jag lyckats få.
Men det klanske inte är så konstigt, med tanke på min situation.
Men det jag undrar är varför det inte kommit tidigare. Eller så skall jag skita i det och vara glad att det kom senare.
När jag var 17 fick jag magkattar. Ingen höjdare det heller.
Jag är medveten om att jag har ett liv som bara är fyllt med otur.
Jag har mer otur än tur.
All skit som kan hända händer mig, och lite till.
Min handledare sa (som jag har på "jobbet"):
Du har haft lite otur, det har hänt väldigt mycket i ditt liv just nu.
Varav jag svarade:
Nej det har jag inte. Så här ser mitt liv ut. Det händer skitsaker hela tiden. Så fort jag reser mig från den förra smällen så kommer nästa.
När jag pratade med läkaren förra veckan sa han att denna resan var det bästa medicinen jag kunde få. Och det har han rätt i.
Händer det något här hemma så vill jag inte veta det. Jag kan ju ändå inte göra något åt det.
Nu lämnar jag allt för att bara ha det skönt och avslappnat i 4 veckor.

ลาก่อน

Inte så jätte svårt att hitta hotellet. Det är nämligen den högsta byggnaden i Patong och ligger i mitten av staden.