Den dagen då vi lämnar kalla Sverige för att åka till varma Thailand.
Jag har längtat så länge efter detta. Men dom senaste månaderna har det varit lite mycket.
Blivit utförsäkrad från försäknringskassan. Och det är otroligt stressande.
Hållt på att bråka med idioten till far som bara vill sätta käppar i hjulet för mig och min syster. Fick tillslut sålt Rosa huset, efter mycket bråk med banken. Men jag lyckades tillslut få igenom det vi ville, att lösa lånen. Men kampen mot SEB är inte lätt. Jag känner ändå efteråt att jag är jävligt bra som kan ta och lösa detta med chefer och jurister på SEB. Men det tog 1½ år. Men JAG vann den kampen.
Håller fortfarande på med rättsprocessen mot pappa, som stal hela mammas arv (som han inte ens hade rätt till, dom var inte gifta). Men en psykopat är farlig att ha å göra med. Men vi kan hans sett att aggera. Så man måste ha ett ess i rockärmen för att få övertaget. Och vi har haft/har flera. Han lär nog bli förvånad när polisen står och knackar på dörren för urkunsförfalskning, skattefusk osv. Det är ju inte första gången dom gör det. Han åkte in för att ha sålt stulna bilar och båtar för ca 7 år sedan. Han lever verkligen upp till fördomarna om bilhandlare. Ni fattar ju själva att han inte är någon ängel, även om han försöker framstå som en. Och vänder allt mot oss så vi verkar elaka och giriga. Och han lyckas med det. För folk lyssnar bara på den enes version. Psykopatens.
Svärmor fick en stor stroke i november.
Jag hittade henne när hon hade legat i 38 timmar.
Och hela scenariot när jag hittade min mamma död spelades upp igen. Och låg som en film i huvudet som bara spelades om och om och om igen.
Det tär otroligt mycket på en att behöva bearbeta allt detta, igen.
Detta är väl bara en bråkdel av allt som hänt, men dom största sakerna.
Och i förrgår fick jag åka in akut med ambulans för magsmärtor.
Magsår har jag lyckats få.
Men det klanske inte är så konstigt, med tanke på min situation.
Men det jag undrar är varför det inte kommit tidigare. Eller så skall jag skita i det och vara glad att det kom senare.
När jag var 17 fick jag magkattar. Ingen höjdare det heller.
Jag är medveten om att jag har ett liv som bara är fyllt med otur.
Jag har mer otur än tur.
All skit som kan hända händer mig, och lite till.
Min handledare sa (som jag har på "jobbet"):
Du har haft lite otur, det har hänt väldigt mycket i ditt liv just nu.
Varav jag svarade:
Nej det har jag inte. Så här ser mitt liv ut. Det händer skitsaker hela tiden. Så fort jag reser mig från den förra smällen så kommer nästa.
När jag pratade med läkaren förra veckan sa han att denna resan var det bästa medicinen jag kunde få. Och det har han rätt i.
Händer det något här hemma så vill jag inte veta det. Jag kan ju ändå inte göra något åt det.
Nu lämnar jag allt för att bara ha det skönt och avslappnat i 4 veckor.
ลาก่อน
Inte så jätte svårt att hitta hotellet. Det är nämligen den högsta byggnaden i Patong och ligger i mitten av staden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar