I dag är det 19 år sedan jag hittade min älskade mamma död.
19 år av otrolig saknad och ensamhet.
Ja man blir verkligen ensam utan sin mamma, och vilsen.
Trots alla år som gått så gör det lika ont när saknaden gör sig påmind.
Tårarna bränner lika hårt.
Gud vad jag saknar dig mamma.
Tänk om jag bara fick krypa upp i din famn och bli omhållen igen.
Och när man behöver sin mamma som mest, så finns hon inte där.
En tomhet och en saknad som man inte kan föreställa sig förrän man själv sitter i samma sits.
Så ta vara på dom du älskar. Säg det till dom, att dom är älskade.
För rätt som det är så kan dom ryckas bort från en, helt oförberett.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar