Eftersom man inte kan se rätt mängd litiumhalten i blodet innan så måste man äta dom ett tag och sedan tar man blodprov för att kolla mängden i blodet. Och det kommer man gör med jämna mellan rum hela tiden. Så att framför allt inte njurarna tar stryk.
I går var det iväg till labb för att få avlastning med typ ½ cl blod.
Dom som jobbar där gör inget annat än att sticker folk och analyserar proverna. Så dom kan det där med att pricka rätt med nålen.
Men mina ådror var på grinigt humör. Dom ville inte alls samarbeta. Fyra gånger fick jag äran att bli punkterad.
Såg ut som en knarkare när jag gick därifrån.
Synd att dom inte har Hello Kitty plåster, då hade det varit helt ok med 4 ggr.
Nu har litiumtabletterna visat sin baksida också.
Biverkningarna.
Eftersom litium bryts ner i njurarna, så har jag såklart fått ont i dom.
Några andra biverkningar som hälsar på är trötthet, huvudvärk, finnar, ökad törst, orkeslös, muskelsvaghet mm.
Och så är det en till.
Prickigkorvssyndromet.
Helt plötsligt blir jag helt prickig/flammig i ansiktet. Det står inte med i biverkningarna som kan förekomma. Men jag har inte haft det tidigare, så det beror på litiumet.
Min sköterska skall ringa idag och berätta hur proverna ser ut. Och hur vi skall öka dosen.
Då skall jag passa på att fråga om det är fler som har haft det syndromet.
Såå trist med biverkningar.
SvaraRaderaMen fin prickig korv gubbe ;)
Tack, man får vara glad för det lilla man får ;-)
SvaraRadera