Vem är Gud?

Jag är uppväxt i ett kristet hem med söndagsskola och hela balunsen.
Jag kommer i håg att jag tyckte om att göra det. Det var ingen som tvingade mig.
På somrarna bodde vi på Hönö, och när dom reste tältet inför Hönöveckan var jag riktigt laddad.
Jag cyklade varje dag till tältet för att delta i "barndelen" dom hade. Jag satt så långt fram jag kunde och lyssnade på sagorna. Ja det var just de det var för mig, sagor. Sedan att huvudpersonen hette Jesus och Gud störde mig inte alls. Jag kunde bibeln mer eller mindre utantill, då menar jag inte slavistk med vilket kapitel och verser mm utan vem som gjorde vad.
Den stora sagoboken var verkligen fängslande.
Jag bad alltid aftonbön innan jag skulle sova.
Tills den dagen då jag insåg att det hjälper inte vad jag ber om. Det händer ändå.
Om man nu tror på Gud så skall man ha hans beskyddelse, och det hade INTE jag.
Jag började frågasätta bibeln (som jag kunde mycket bra). Och insåg att det fanns andra svar än det som stod i den boken.
Min mamma var troende. Kommer i håg en gång då hon hade bibeln och koranen i gemte varandra. Jag frågade varför hon skulle läsa koranen. Hon svarade:
För att kunna förstå och respektera andras tro så måste man veta vad den säger.
Mamma var mycket intresserad av religioner. Hon gillade budismen kommer jag i håg. Hon sa att det var den vackraste och mest fredliga tron. Vilket hon har helt rätt i tycker jag.
Jag tror inte på Gud längre. Han kan inte finnas. Det säger att den som tror på Honom skall leva lyckligt, och det har då fanemej inte jag gjort.
Ju mer jag grubblade på vad kristendomen sa desto mer blev jag av-religoniserad (kanske ett nytt ord?). Jag insåg att dom som var riktigt troende levde i en liten bubbla, allt var frid och fröjd så länge du bad till Gud och älskade honom.
Jag önskade att jag också skulle kunna bli så troende som dom. För dom verkade inte ha några problem eller vara livströtta.
Men jag grubblade alldeles för mycket, och kom fram till att det är tekniskt omöjligt att Gud skulle ha kunnat skapa jorden och allt runt om kring. OM han nu fanns så skulle jag inte må som jag gjorde, jag trodde ju på honom.
Det var massor av saker som jag inte fick i hop.
Ja ja, nu tror jag inte på honom längre.
Men en tro har jag. Jag tror på något, men vet inte vad det är.
Jag tror att jag kan klara mig utan att tro på en religion.
Om jag nu skulle hamna i helvetet för det när jag dör, så skiter jag i det. Det kan ju knappast bli värre än detta livet.
Och skall man hamna i helvetet så måste man väl tro på det, eller??
Och dom som är satanister, skall dom straffas med att komma till himlen då?
Jag säger som min kloka mor sa:
Var och en blir salig på sin tro.

 

Bilderna är från från Im Proud To Be Atheist på Facebook.