Det viktigast rummet är sovrummet för mig.
Jag kan leta ihjäl mig på en speciell sak som "fattas" för att den rätta känslan skall infinna sig.
Vissa kallar det fengshui.
Konstigt det där med att saker kan göra att man känner "den rätta känslan" eller gör en lycklig.
Jag kan möblera, eller möblera om, i huvudet och "se" hur resultatet blir innan det verkställs.
Jag ser det som en otrolig fördel. Problemet är att övertyga dom andra att det blir bra eller rätt om man gör så.
Innan vi flyttade in i huset här så hade jag redan möblerat klart det innan sakerna lämnade det andra hemmet. Det jobbiga var att övertyga maken om att det blev bra så.
Men vist, vissa saker fick flyttas på för att komma till sin rätt, eller som jag säger kännas rätt.
Har jag inte den rätta känslan i ett rum så gillar jag inte att vistas i det.
Är det hos någon annan, privat eller allmän plats, börjar jag genast möblera om i huvudet och "se" vad som skulle behövas göra för att få den där känslan. Eller bli mer effektivt, trivsamt, praktiskt mm.
Nu vet jag att alla inte gillar rosa puffi-puff eller mysigt torpastuk, utan alla har sin smak.
Praktiskt tänkande är en självklarhet för mig. Men alla har inte den förmågan.
Inredningsarkitekt, eller som man hippt säger i dag inredningsdesigner, heter det när man har en utbildning. Men man kan inte läsa sig till det helt, man måste ha talang för det.
När jag jobbade med att rita bl.a badrum så var detta en otrolig fördel.
Att kunna se resultatet innan det var klart. Kunna sätta ihop saker och veta hur det blir.
Jag har alltid kunnat se vad som skulle behövas göra för att bli mer praktiskt och effektivt.
Jag älskar saker som är funktionella, praktiska och smarta. Jag skall inte sticka under stolen med att jag faller för vackra ting också. Saker som är vackra gör mig glad. Det kan vara en bild, en vas, en prydnad, ja vad som helst som behagar mitt öga.
Det är detaljerna som gör det där lilla extra.
Det känns skönt att veta att man kan något.
Nu tycker säkert inte alla detta, men vad jag vet så är det ingen som har opponerat sig.
Jag tycker att jag är jävligt praktisk. Här finns ingen jantelag när det gäller detta.
En "troende amerikan" skulle säker kalla det för Guds gåva.
Jag säger talang.
Denna trappförvaring har antigen en man kommit på, för att han är så trött och irriterad på att se sin frus alla skor som bara tar plast.
Eller en kvinna för att hon skall gömma alla skor så inte mannen blir irriterad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar