Släppa taget

Ibland undrar jag varför jag håller på att kämpa med att hålla näsan ovanför vattenytan.
När jag väl börjar närma mig land så kommer det en ny våg och drar ut mig till havs igen.
Denna gången kom det en tsunami och tog mig. Jag var helt oförberedd.
Som ett slag från ingenstans träffade den mig.
Jag tycker faktiskt jag har haft nog med skit i mitt liv. Men tydligen tycker någon annan helt tvärt om.
Jag har den filosofin att allt har en mening. Men jag börjar undra om det bara är skit prat.
Det kan inte vara så att mammas död, pappas svek, min hälsa och nu min syster, skall ha en mening.
Det kan inte var så......
I bland undrar jag om det inte skulle vara bättre att bara släppa taget.