lördag 8 maj 2010

Magdalena 1953-2010

Jag jobbade som barnflicka för en familj här i Göteborg för ca 12 år sedan. Det var 4 underbara ungar, minstingen Lisa sedan kom Calle, John-John och äldst Anna. Ett spann mellan 5 & 10 år (då tid).
Deras mamma Magdalena var hemma men var sjuk. Så jag jobba med henne också kan man säga. Vi fick en väldigt fin kontakt, jag var ju ändå där måndag till fredag i över 1½ år.
Jag tänker fortfarande mycket på dom, har gjort det sedan jag slutade. Dom fyra barnen, nu mera vuxna, kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

I morse ringer en väninna till mig och säger att hon sett en annons i tidningen att Magdalena gått bort.
Jag blev jätte ledsen. Känns inte alls bra, ångesten har varit på topp idag. Trodde inte att det skulle göra så här ont. Vi har ju inte haft någon kontakt de senaste 6 åren.
Men det bevisar väl att dom fortfarande ligger mig varmt om hjärtat.
Kan verkligen förstå deras saknad, eftersom jag själv förlorade min mamma när jag var 20.
Magdalena blev inte så gammal, 57 år.
Så på tisdag blir det inga naglar, jag går istället på minnesgudstjänsten för att ta ett sista farväl och krama om ungarna.
Jag hoppas verkligen att jag orkar gå.

Korter är taget på John-Johns student, här står han med sina föräldrar Pappa John & mamma Magdalena.

1 kommentar:

  1. Beklagar verkligen. :-( Vissa personer påverkar våra liv så mycket så att 6 år ifrån varandra kan kännas som några dagar.

    SvaraRadera