Gott slut - God fortsättning

Årskrönika om 2012 känns inte aktuellt just nu.
I dag mår jag samma som igår, skit.
Hatar när folk säger gott slut. Låter som dom väntar på att man skall dö.
Och god fortsättning låter som jag skall fortsätta må som jag gör.
Jag som var på uppgång med min nya medicin för bipolär. Nu är allt raserat känns det som.
Maken hjälper mig så gott det går. Men det känns skit när han både har sin mor och mig att oroa sig för. Känner mig som en börda.
Gråter i tysthet. Försöker bli av med den mörka sidan av mig genom tårar.
Ingen större framgång.
Har ringt min läkare, men numera kan man inte ringa direkt till honom utan man måste ringa genom en kontaktpunkt som finns i psykiatrin. En helt okänd persom svarar och meddelar att hon skall lägga en notis till den personen man söker.
Det är inte det att man ringer å bölar i luren.
Hur fan skall den personen veta vem jag är och min historia. Och speciellt förstå hur akut vissa saker är.
Sist jag sökte min läkare tog det 2 veckor innan han hörde av sig. Måste man besöka psykakuten för att få bli hjälpt. När man ändå har en läkare på öppenvården. Ett team som vet allt om en och samarbetar. Man behöver bara säga det man vill till en av dom så tar dom upp det på mötet som dom har.
Vem fan kom på denna  jävla kontaktpunkt att ringa till?
Antagligen en politiker som inte har en aning om hur folk inom psykiatrin mår och behöver den.
Allt för att spara pengar.