Dagarna är alldeles för fullknökade för att jag skall palla. Det börjar märkas nu.
En "vanlig" dag ser ut så här just nu.
Upp kl 7 och bråka med Cleo om kläder.
Kl 7.15 Maken åker, och lämnar Cleo på vägen.
kl 8 ut med hunden
kl 9 åker till Rekvisita
kl 12 åka och måla i svärmors lägenhet, eller något annat ärende, eller hälsar på svärmor osv
kl 14.30 hem och ut med hunden
kl 15.30 handla, om jag orkar
kl 16-16.30 hämtar Cleo
kl 16.45 ut med hunden en snabbis
kl 17 börja med middagen
kl 17.30 äta
Sedan vill jag bara dö.
Jag känner att detta schemat är alldeles för mycket.
Du tänker säkert att det är ett lugnt eller samma schema som du alltid har. Men så funkar inte jag. Stress för mig är samma sak som att trycka i en nötallergiker nötter. Jag blir skitdålig och hamnar förr eller senare på sjukhuset. Den där akutsprutan som finns om en nötallergiker blir dålig heter tabletter för mig. Men man han inte hålla på hur länge som helst och inte varje dag att äta nötter om man inte tål det.
Man måste undvika det. Och det är inte det lättaste i detta samhälle.
På fredag kommer svärmor flytta in till oss. Vi vill ha henne här för hon klarar inte sig själv. Och så slipper vi oroa oss för att det hänt henne något om hon är hemma. Men min ensamhet som jag behöver försvinner.
Jag måste ha egentid för att ladda mina batterier.
Och det finns inget utrymme för det just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar