Före - Efter

Ny stol och pall som fick sig ett lyft med nytt tyg.

Före

Efter

Sommarstädning

I dag var det dags för sommarstädning i stugan.
Ut med alla täcken, kuddar, mattor, dukar, öppna alla fönster för vädring mm och hugga in på skurtrasan. Kan inte fatta hur mycket skit det blir öven en vinter när ingen äns är i huset. Och då gjorde vi en megastädning innan vi stängde ner.
Slogs med spindlar, som har gått på anabola hela vintern. Satan vilka jättar. Som tur var det i källaren, så jag la benen på ryggen och överlät det lillasyster när hon kom. Hon har en konstig kärlek till äckliga djur (tur för mig). Så ni kan gissa vem det var som fick säda utedasset, i år igen. Inte jag i alla fall.
Klippa gräset, ränsa stuprännor, rensa sly, utplåna myrstacken vid parkeringen (hällde på en flaska Funligtsaft, det sägs ta död på dom då dom blir sterila av sötningsmedlet)..... Listan kan fortsätta. Men jag låter det sista vara tills på lördag, då jag åker upp en sväng igen.
Ganska skönt att vara alldelse själv när man städar. Blir inte distraherad och "tappar bort mig" i städandet. Utan ångar på som ett lokomotiv.
När väl systeryster dök upp var det dags för mig att åka hemmåt. Lillfisen måste ju hämtas på dagis. Men fick änd gjort en massa på dom timmarna jag var där. Rättare sagt ett 4 timmarspass.

F F F

Fet, ful, finnig. Jag det är så sanningen är. Hatar min kropp.
Äcklad av att se mig själv. Fy fan för att se ut så här.
Förut var jag bara fet, nu har jag fått finnar och pricken på i-et är munsåret på överläppen som kom som ett brev på posten. Alltså inte försenat då.
Att gå ner i vikt är mer eller mindre helt omöjligt med mina mediciner. Jag vet inte vilket som är värst. Att må skit för att man ser ut som man gör eller att bara må skit. Känns som om det är meningslöst att ta medicinen när man ändå blir nere pga hur man ser ut. Som moment 22.
Mina kläder sitter för tajt, om inte försmå. Att gå och köpa nya stärker absolut inte ens självkänsla. Stå i omklädningsrummet och se ens valkar välla över i dom kläderna som man "trodde" skulle passa.
Helt sjukt. För 7 år sedan hade jag storlek 36. Nu vet jag bara att allt under storlek 48 inte går på.
En sådan sak att köpa byxor ger en världens ångest. Och att överhuvudtaget ta på sig kläder är en mardröm. Michelinkvinnan i spegeln är absolut inget tilltalande.
Och alla bilder som matar en med hur man skall se ut. Smal, smal, smal.
Och att säga att jag är för kort för min vikt är inte bra det heller. Finns absolut inga kläder för kvinnor som är över 3 meter.
Och jag hatar när det sitter åt så man ser ut som en vandrande berg-och-dal-bana.
Jag skulle varit en flubber istället. Då hade jag åtminstone varit söt.

Snart midsommar

Det närmar sig midsommar. Och som vanligt är det bara att packa in oss i bilen och åka till Lysekil.

Känner inte alls för det. Skulle kunna skicka iväg familjen och vara kvar här hemma själv, under täcket.

Zombie på heltid

Biverkningarna från den nya medicinen har tagit ut sin rätt. Trötthet som jag aldrig känt förrut. Har sovit 24-7 mer eller mindre. Så den senaste veckan har jag varit totalt borta från omvärlden.
Hoppas på att få vakna upp från zobielivet snart.

Cirkus

Huvudvärken sitter som en smäck. Brukar få det när det är åska på g. Men jag tror snarare det beror på gårdagen. Vaknade ju innan tuppen. Sedan var det rehab, lacka naglar, läkarbesöket, ränna runt på Frölunda Torg x 2 + att svåger kom hit på middag. Fullspäckad dag med andra ord.
Det blir lite överhettat där uppe när man får en diagnos. Alla kugghjulen går på högvarva så det ryker om dom. Alla tanka som far omkring härs och tvärs.
Mer kaos än vanlig på huvudkontoret med andra ord.

I dag har Cleo varit på cirkus, med farfar, för första gången.
Hon fick mata elefanterna med gräs, vilket så klart var en hitt (fick inte ur henne så mycket om vad som hade hänt då hon var super trött efter besöket).
Barnlediga! Vad göra?
Vi började med att kolla in festivalen (eller vad det nu var) på andra långgatan. Men det var absolut inget för maken. Jag små mös och längtade tillbaka till Roskilde tiden. Ingen ide att gå där med en sur gubbe så vi åkte in till stan och käkade och tog en promenad längst avenyn istället. Vilket var riktigt mysigt.
Tror vi åker till slottskogen i morgon och kollar in elefanterna igen, om Cleo får bestämma.
Kan ju alltid hoppas på att dom är ute och rastar dom så vi får se dom på nära håll. Som dom var i tisdags, och alla andra dagar också för den delen. Om du har missat uppståndelsen så kan du läsa det här.

Ännu en diagnos

Ja då var man en titel rikare igen då. Bipolär sjukdom typ 2.
Orkar inte äns förklara vad det är. Kopierade lite info från 1177, där kan ni också läsa mer om det.

Allmänt
Sjukdomen kallas även bipolär sjukdom och innebär att man i perioder är antingen manisk eller deprimerad. När man är manisk kan man förlora omdömet och bete sig på ett sätt som skapar problem när det gäller till exempel relationer, arbete och ekonomi. När man är deprimerad kan allt kännas svårt och man kan förlora livsglädjen. Mellan perioderna av sjukdom brukar man må bra och kan ofta leva som vanligt.
Det är vanligt att man blir sjuk för första gången i tonåren. Risken att insjukna är större om man har en nära släkting som har sjukdomen.
Symtom
Under en manisk period är det vanligt att man är överdrivet upprymd, överaktiv och har ett extremt stort självförtroende. Man kan också lätt bli irriterad och vissa behöver mindre sömn.
När man är deprimerad känner man sig ofta nedstämd, har svårt att koncentrera sig och har dåligt självförtroende. Det är också vanligt att man får sömnbesvär och minskad eller ökad aptit.
Ibland kan man ha maniska och depressiva symptom samtidigt.

Läkaren och jag kom överens med att först "bota" den bipolära delen och sedan ADHD:n.
Känns som ett bra val då jag lider av att inte ha livslusten. Det där andra har jag lärt mig att hantera genom åren. Det är ju inte det att det försvinner någon stans.
Jag hoppas och ber till gudarna att jag skall bli av med denna jävla depressionen som aldrig tycks gå över. Så nu har det lagts till en medicin. Och som vanligt kollar jag alltid biverkningarna först.
Några är:
huvudvärk, yrsel, sömnighet eller dåsighet, klumpighet och bristande koordinationsförmåga, dubbelseende eller dimsyn, illamående, kräkning, hudutslag, aggressivitet eller irritabilitet, snabba, okontrollerade ögonrörelser, skakningar eller tremor, sömnsvårigheter, diarré, torr mun, trötthet, värk i rygg eller leder eller någon annanstans.
Dessa biverkningar tillhör dom mer vanliga. Ni kan ju då tänka er hur dom andra är....
Som okontrollerbara kroppsrörelser (tics), okontrollerbara muskelspasmer som påverkar ögonen, huvudet och bålen (koreoatetos) eller andra ovanliga kroppsrörelser som ryckningar, skakningar eller stelhet. Hudtillstånd med svåra blåsor och blödning från läppar, ögon, mun, näsa och könsorganen. Man kan ju undra om man någonsin kommer bli "normal" med all skit man proppar i sig.

Dom gör inte som du säger, dom gör som du gör.

Att få Cleo att använda hårspännen eller tofs är mer eller mindre omöjligt.

Men att ha på sig glasögon är inga problem.

Kan bero på att mamma har glasögon och inga hårspännen.

Utan lukt & smak

Jag har tappat både smak och luktsinnet. Mycket märklig upplevelse må jag säga.
Är inte tät i näsan utan snarare tvärt om. Det är rena rama trombtunneln där. Vilket resulterar i att jag blir snustorr i halsen och det i sin tur gör att jag låter som en hes svan.
Jag kan urskilja om det är sött, salt, beskt eller surt. Men inget mer.
Så att äta är nog det tråkigaste just nu. Man vill inte ha något. Kan ju äta vad som helst, för det smakar ändå inget.
Men det värsta är nog när man är sugen på något speciellt. Typ smågodis. Det enda man känner (förutom surt, salt, beskt, sött) är kemikalierna. Så man kan lugnt säga att det är en ny smakupplevelse.

Diabetes insipidus

I morse packades den gula kånken med blöja, napp och banan. Sedan åkte vil till barnsjukhuset på Östra. Vi hade tid kl 10.30 på urinavdelningen. Hon fick lämna kisseprov och sedan fick hon bedövningsplåster på båda armväcken för att kunna ta blodproverna smärtfritt. Nu var det så att man skulle vänta 1 ½ timma på att dom plåstrerna gjorde nytta. Inget kul alls att sitta där med en liten som vill åka hem för att hon vill sova. När sköterskan väl hade lyckats få sina rör med blod så fick vi äntligen lämna stället.
Lite krångligt att få ut något blod på den ungen. Blodkärlen drar i hop sig så då blir det tvärstopp.
Vi skall tillbaka för fler prover och röntgen på njurarna. För att gå till botten med vad detta kan vara.
Vad sa då läkaren?
Vi fick diagnosen diabetes inipidus.
Men som läkaren sa, det är så det ser ut nu. Allt kan ändras.

Diabetes insipidus beror på brist på hormonet vasopressin (AVP) som också kallas antidiuretiskt hormon (ADH). Det är denna form av diabetes insipidus, som också kallas central diabetes insipidus som behandlas enligt nedanstående beskrivning. Diabetes insipidus kan emellertid även bero på en okänslighet för AVP i njuren. Detta tillstånd kallas nefrogen diabetes insipidus.

AVP bildas i nervceller i ett område av hjärnan som heter hypothalamus. Från dessa nervceller sträcker sig nerver ned till hypofysens baklob, som också kallas neurohypofysen, och härifrån frisätts AVP till blodbanan.
AVP reglerar vår urinproduktion genom att binda till vissa mottagarmolekyler (receptorer) i njuren. På så sätt kan AVP mediera öppning/stängning av vattenkanaler som styr hur mycket urin vi producerar. Utan AVP kan inte njuren koncentrera urinen och du får mycket stora utspädda urinmängder, så kallad polyuti.
Sjukdomens orsaker:Diabetes insipidus är en ovanlig sjukdom som kan ha många olika orsaker. Det vanligaste är dock att du har någon slags tumör i eller nära det område där AVP bildas eller att du blivit opererad i detta område.
Det finns också mycket ovanliga ärftliga former av diabetes insipidus.
Nedan följer några olika orsaker till diabetes insipidus:

• Tumörer såsom hypofystumörer, kraniofaryngeom, meningeom
• Efter kirurgi i hypothalamus/hypofys
• Syrebrist, orsakad av till exempel blödning eller stroke, i det område där AVP bildas.
• Olika ärftliga former av diabetes insipidus
• Så kallade granulomatösa sjukdomar till exempel histiocytos, sarkoidos
• Infektioner, till exempel tuberkulos, meningit
• Autoimmuna sjukdomar
• Efter trauma

Det finns också fall av så kallad idiopatisk diabetes insipidus, vilket innebär att vi inte vet orsaken till dess uppkomst.

Tro nu inte att jag har skrivit denna beskrivning själv, med alla dom där konstiga läkarnamnen.
Hittade mer info på nätet. Läkaren förklarade ju vad det var men kom bara ihåg ADH. Kanske inte så konstigt för att om man lägger till ett D så är det ju det jag har.
Han sa också att det inte var något att oroa sig för. Vilket jag höll med om. TILLS, jag letade på nätet och det enda jag såg var Tumör i beskrivningen om sjukdomens orsaker.
Men jag väljer att koncentrera mig på det som står längst ner, att det är idiopatisk.
Hon föddes ju som sur bebis, så kanske är det det som är orsaken.
Med sur bebis menas det att blodet är surt. När hon föddes så var hon livlös och hade varit utan syre ett tag. Därför blir blodet surt.
Fortsättning följer..........

Kånken & Kakfat

I går fick vi finbesök från den kungliga huvudstaden Stockholm. Det var mammas bästa kompis Kerstin med sin man Åker som hälsade på. Dom brukar alltid ta en sväng till Göteborg på sommaren och passar då på att hälsa på oss.
Tänk, hon ser fortfarande lika snygg ut som hon gjorde för 25 år sedan.
Kan ju alltid hoppas på att man själv kommer hålla tills bäst före datummet gått ut.
Dom hade med sig en present till Cleo, en mini kånken från Fjällräven. En knallgul. Så söt. Cleo var helt lyrisk över sin nya väska. Den packades med böcker, nallen och nappen, allt som är nödvändigt.
Den släpade hon omkring på tills det var dags att sova. Hade hon själv fått väja så skulle den också med ner i sängen.

Jag hade bakat minicupcakes till fikat. Och passade inte bara på att baka utan slängde även i hopp ett kakfat att ställa dom på. Två tallrikar som är funna på loppis just för ändamålet.