Varför?

Fick i går reda på att pappa har berättat för farmor att vi har stämt honom. Jag vet inte vad han har sagt men jag tror att det är hans version av det hela. Han skulle nog aldrig säga sanningen att han har lurat av mig och min syster mammas arv. Bedragit oss i 16 år, undanhållit pengar, smycken, hus, tavlor.... Listan kan göras lång.

Låtit min syster gå till socialen för hon inte har haft pengar. Medans han har levt ett lyxliv.

Det är det som gör mig så in i hälvete arg. Att inte ta hand om sina barn. Skulle min syster ha gått till honom och bett om pengar så får hon en uppläxning om att hon inte kan hålla i pengar, vilket resulterar i att hon mår ännu sämre.

Vilket varken jag eller hon behöver påpekas om, vi båda har svåra depressioner. Eller som pappa tycker, det är bara att rycka upp sig.

Han förstår inte att våra hjärnor inte kan producera cerotonin och vi måste ta det i tablettform. Han tyckte en gång att det är inte hälsosamt att äta tabletter????

(Undra vad han skulle sagt om vi hade diabetes och tog insulin?)

Han fattar verkligen inget. Empati finns inte i hans värld.

Vet inte hur många gånger han har sagt -"ja det har ni ju ärvt av er mamma". Orkar inte äns svara på det.

Så nu vet vår farmor 86 år. Vilket bara gör henne orolig. Varför inte bespara henne detta. Hon oroar sig ändå över allt.

Men det var väl detta som var meningen från hans sida, att få oss må dåligt över vad vi har ställt till med.