Men allt är inte över än.
Det är så mycket som hon inte skall ha med sig till den nya lägenheten som skall både säljas och skänkas. Skänkasdelen är väl omkring 80%. Så jag har redan varit ett X antal gånger på Erikshjälpen med hur mycket som helst.
I morgon skall jag dit och ta kort på sakerna som skall inbringa pengar, är tanken i alla fall. En hel del skall skickas till Göteborgs auktionsverk för verdering. Tavlor framför allt. Vill inte "slänga" något som man kan få någon tusenlapp för. Matbordet som är 2,30x80 cm och är från början ett slaktarbod med 100 år på nacken vill vi helst inte göra oss av med. Älskar det, man ser fortfarande hugg i det och en härlig patina. Men det är bara att inse, det får inte plats i hennes nya lägenhet. På tok för stort. Och hos oss finns det heller ingen plats. Vi hoppas på att köpare av lägenheten vill ha det. Hon gillade det och hennes ena dotter älskade det. Vi gav henne ett riktigt bra pris, så det är bara att hoppas på att hon slår till.
Jag känner mig verkligen nöjd med affären. Och det är inte alla som får köparen att lägga på 50 papp över sitt eget bud. Svärmor är så lättad att fått sålt lägenheten. Samtidigt är det lite vemodigt för henne. Det har ju ändå varit hennes hem i 40 år. Men hon ser fram emot att flytta till den nya lägenheten på markplan med terrass istället för att gå upp till tredje våningen. Med stroken och den gamla skadan efter lårbensfrakturen har hon problem med trappor. Ändå så ränner hon upp och ner 3-4 gånger per dag i dom. Hon vill träna på att vara ute och gå. Vilket hon gör rätt i. Men hon kan hellre gå ut 7 gånger/dag när hon har flyttat, utan dessa helvetes trapporna. Jag känner mjölksyra redan på andra våningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar