20 år senare och fortfarande gör det ont

I dag är det 20 år sedan jag hittade min mamma död.
Kan fortfarande känna hennes kalla och stela kropp som jag tog i. Känna lukten av död. Se henne. Och dessa minerna är som om det var i går.
Vissa saker glömmer man aldrig. Hur lång tid det än gått.
I dag efter 20 år har jag lärt mig att hantera smärtan på ett annorlunda sätt. Annars skulle man inte överleva. Att tiden läker alla sår är rena skitsnacket. Mina djupa sår har förvandlats till ärr. Stora ärr.
När någon som står en närmast dör så dör du också. Sakta flyter du i hop igen. Men du blir aldrig den samma.
Jag vet att jag bad Gud att ta mig istället, jag ville inte leva utan henne. Och så kan jag fortfarande känna i bland. Saknar henne så fruktansvärt mycket och det gör så ont. Så mycket jag skulle vilja ha råd i. Alla frågor som aldrig blir besvarade. Alla kramar jag saknar från henne. Kunna krypa upp i knät och bara få bli omhållen, trots att jag är vuxen. Bara kunna lyfta luren och ringa för att höra hennes röst.
Jag saknar dig och älskar dig så mycket Mamma.