Vart tog den snälla lilla flickan vägen?

Jag längtar tillbaka till denna lilla glada lillfisen. Innan 2,5 års ålder var hon alltid glad. Inga problem med något. När hon skulle lägga sig så var det bara att lägga ner henne i sängen så var det klart.
Sedan kom trotsåldern. Och den håller fortfarande på. Ett jävla liv om allt. Senast i morse var det att hon inte fick ha sina vita strumpbyxor på sig. Hon ålar nämligen omkring i sandlådan på dagis så hon är helt svart när hon kommer hem. Gap å skrik om allt. Precis allt. Vissa säger att det aldrig går över.
Undrar om det finns internatdagis?

Påsken är över

Helgen har tillbringats på Tjörn hos svåger.
God mat och trevligt sällskap med underbart väder var en mycket lyckad kombination.
Som jag sagt tidigare så är detta en av mina absoluta favoritplatser på jorden. Här får själen verkligt komma till ro.

20 år senare och fortfarande gör det ont

I dag är det 20 år sedan jag hittade min mamma död.
Kan fortfarande känna hennes kalla och stela kropp som jag tog i. Känna lukten av död. Se henne. Och dessa minerna är som om det var i går.
Vissa saker glömmer man aldrig. Hur lång tid det än gått.
I dag efter 20 år har jag lärt mig att hantera smärtan på ett annorlunda sätt. Annars skulle man inte överleva. Att tiden läker alla sår är rena skitsnacket. Mina djupa sår har förvandlats till ärr. Stora ärr.
När någon som står en närmast dör så dör du också. Sakta flyter du i hop igen. Men du blir aldrig den samma.
Jag vet att jag bad Gud att ta mig istället, jag ville inte leva utan henne. Och så kan jag fortfarande känna i bland. Saknar henne så fruktansvärt mycket och det gör så ont. Så mycket jag skulle vilja ha råd i. Alla frågor som aldrig blir besvarade. Alla kramar jag saknar från henne. Kunna krypa upp i knät och bara få bli omhållen, trots att jag är vuxen. Bara kunna lyfta luren och ringa för att höra hennes röst.
Jag saknar dig och älskar dig så mycket Mamma.

SÅLD!

Då var svärmors lägenhet såld.
Men allt är inte över än.
Det är så mycket som hon inte skall ha med sig till den nya lägenheten som skall både säljas och skänkas. Skänkasdelen är väl omkring 80%. Så jag har redan varit ett X antal gånger på Erikshjälpen med hur mycket som helst.
I morgon skall jag dit och ta kort på sakerna som skall inbringa pengar, är tanken i alla fall. En hel del skall skickas till Göteborgs auktionsverk för verdering. Tavlor framför allt. Vill inte "slänga" något som man kan få någon tusenlapp för. Matbordet som är 2,30x80 cm och är från början ett slaktarbod med 100 år på nacken vill vi helst inte göra oss av med. Älskar det, man ser fortfarande hugg i det och en härlig patina. Men det är bara att inse, det får inte plats i hennes nya lägenhet. På tok för stort. Och hos oss finns det heller ingen plats. Vi hoppas på att köpare av lägenheten vill ha det. Hon gillade det och hennes ena dotter älskade det. Vi gav henne ett riktigt bra pris, så det är bara att hoppas på att hon slår till.
Jag känner mig verkligen nöjd med affären. Och det är inte alla som får köparen att lägga på 50 papp över sitt eget bud. Svärmor är så lättad att fått sålt lägenheten. Samtidigt är det lite vemodigt för henne. Det har ju ändå varit hennes hem i 40 år. Men hon ser fram emot att flytta till den nya lägenheten på markplan med terrass istället för att gå upp till tredje våningen. Med stroken och den gamla skadan efter lårbensfrakturen har hon problem med trappor. Ändå så ränner hon upp och ner 3-4 gånger per dag i dom. Hon vill träna på att vara ute och gå. Vilket hon gör rätt i. Men hon kan hellre gå ut 7 gånger/dag när hon har flyttat, utan dessa helvetes trapporna. Jag känner mjölksyra redan på andra våningen.

TBE & EKG

I dag bar det iväg till vårdcentralen för att jag och Cleo skulle ha vår tredje TBE spruta. Vi var där i lördags med då visade det sig att dom inte vaccinerade på helger. Cleo blev jätte ledsen och var nära på att börja gråta för hon inte fick någon spruta.
Glad för att vi skulle tillbaka var hon i dag. Hon hjälpte sköterskan när jag fick min. Sedan var det hennes tur. Vilket ramaskrik det blev. Nu helt plötsligt skulle det inte tas en spruta. Slutade med att jag fick hålla fast henne. Efter det var klart frågade jag om det gjorde ont. Svar: Nej, men jag ville inte ha en spruta nu.
Herre min Gud. I bland har man lust att sälja ungen för 25 öre.
Efter kallaballiken i det rummet förflyttade vi oss till ett annat. Det var dags för EKG för mig. Kolla så pumpen funkar som den skall med alla mediciner man tar.
Där var Cleo minsann i sitt esse. Hon var doktor och sköterskan också. När alla fina g
klisterlappar (som hon sa) var på skulle jag kopplas in (även detta från samma lilla doktor). Cleo fick snällt hålla alla "kontakter" och ge en efter en till sköterskan. Nu satte hon på skärmen och Cleo tittade med stora ögon på den där linjen som hoppar upp och ner. Sedan sa hon: Mamma! Du lever. Kolla! Det ser man där.
Mycket observant unge må jag säga. Tur att hon påpekade det så jag vet.

Grattis mamma

I lördags skulle min mamma ha fyllt 64 år. Jag valde att inte skriva något då för jag skulle på 40 års fest och ville inte ägna dagen på att vara ledsen. Det tar mer på krafterna att skriva än vad många tror.
Lördagens fest var kanon. Bordsplaceringen betyder så mycket och det hade hon verkligen lyckats med. Många underbara skratt blev resultatet. Jag dricker ju inte så jag var den som körde av mig och maken. Vet att många inte var i bästa skicket dagen efter. Men det är så det bli med flödande champagne och vin, och kan meddela att folket som var där är inga som spottar i glaset, och en välfylld bar. Första skålen var till födelsedagsbarnet och jag passade även på att säga grattis till mamma tyst i huvudet.
Maten var suverän. Men det finns inget annat att räkna med när JG står och rör i grytorna.
Vi tog 1.30 färjan från Marstrand. En timma senare var vi hemma. Somnade inte direkt utan var vaken ett tag till. På morgonen när lillfisen börjar sprattla omkring i sängen var det bara att förflytta sig till soffan. Trött var namnet.