Med andra ord ALLT HAR EN MENING.
Ser du det inte när det händer och varför det just skall drabba dig så kommer du få reda på det senare. Eller om det inte kommer ett svar så gör det det när du dör.
Sådan är min tro.
Ingen Gud som vill att det skall ske eller som gör det för att testa min tro.
(Jag skall inte ropa hej där i Gudstron än. Vem vet, när jag väl har dött så står jag kanske där utanför pärleporten med lång näsa.)
Så all skit som drabbar mig har alltså ett syfte.
Vilket jag ibland inte kan förstå, för det verkar vara onormalt mycket skit som händer just mig.
Som en vän sa: Jag har ibland undrat om du varit Hitler i ditt förra liv. Så mycket skit som händer dig.
Men det tror jag inte. Jag har nämligen otroligt svårt (fattar noll) med tyskan ;-)
Det finns vissa som säger att det drabbar bara dom starka. Eller det som inte dödar dig, stärker dig.
Alltså är jag en supermänniska *hahaha*..
Nä skämt åsido, Men man får en helt annan syn på livet när man blir nerslagen av sak på sak. Dom där små problem blir liksom genomskinliga, pice of cake. Bagateller för mig och en livskris för andra. Man tar saker olika hårt och tacklar dom på olika sett.
Men det är ofta det där som inte betyder något alls som får min bägare att rinna över.
Tex att lakanet ligger fel, hittar inte min ena strumpa, ingen mjölk i kylen osv. Dom där vardagssakerna som ingen egentligen ser som ett stort problem
Men sedan att jag kan tackla död, svek, depression, diagnoser som inte är något kul, osv. kan förvåna mig.
Det fixar jag, eller när jag väl kommer ut därifrån så lever jag och är en livserfarenhet visare. Och kan till nästa gång bemöta det bättre och jag vet vad det innebär. Vilket jag absolut inte vill, att det skall bli en nästa gång.
Till nästa gång, tänker du. Ja så är det i mitt liv. Skit händer gång på gång.
Men när det verkligen gäller så fixar jag det.
Som nu med svärmor, jag MÅSTE fixa det. När ingen annan orkar vara stark så kan inte jag klappa i hop. Då får ju dom runt omkring mig det ännu värre.
Så nu är jag stark och tar hand om maken och dom drabbade. Fixar med det där som man inte orkar ta tag i.
Ser till att dom får ett hopp och tänker positivt.
Nu är det JAG som är stark och kan hjälpa dom som hjälpt mig. Ge tillbaka det som dom ställt upp med.
I går ringde Siws kusin. Hon sa att jag skulle se det som att jag var en räddande ängel som hittade henne. Dom orden stärkte mig ännu mer.
Det är ju så man måste se det. Inte ha ångest (jo det har jag ändå) över allt som man kunde ha gjort. Och inte alla dessa tankar med att varför ringde jag inte tidigare, tänk om jag hade gjort så, så kunde det ha varit annorlunda då osv.
Utan vända på det och se det som hon sa, jag räddade henne.
Får man säga så? Det skiter jag i, jag känner så i alla fall.
Sedan får jag försöka lägga dom där "tänk om" tankarna åt sidan. Men dom finns ändå ekandes i huvudet.
Man får utgå från att man ändå inte kan ändra på det som hänt.
Utan utgå från det som hänt och göra det bästa av situationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar