Osynlig mobbing

Finns det något som jag är superkänslig mot så är det vibbar.
Jag kan känna när någon tittar snett på mig, eller viskar om mig.
Sådant som man kalla osynlig mobbing. Den värsta sorten då man inte kan "bevisa" det.
Eller när någon skriver till någon i typ med "se nu vem som gör det", eller liknande. Man kan inte säga att det var elakt menat, för orden i säg säger inte det, men man vet precis vad personen i fråga har i avsikt.
Sådana personer tål jag inte. Dom åker ut ur mitt liv med huvudet före.
Jag har så många gånger svalt och försökt vifta bort det, trott att jag bara överreagerar.
Inser att dom idioterna inte äns är skit värda. Fel att säga "vatten värda" då det är bland det viktigaste vi har och dom förtjänar inte att jämföras med det.
Dom som blir mobbade utvecklar någon slags förmåga att känna av det. Du som inte förstår kallar det säkert påhitt, hjärnspöken, knäppt eller vad du nu väljer.
Kanske reagerar man så starkt för att man vet exakt vad det är som sker. Något slags larmsystem som sätter igång när det händer så man skall kunna ta skydd. Felet är bara att det finns inget skydd mot det. Bara att bryta all kontakt.
Men "mobbarna" har en förmåga att hänga sig kvar i ens liv och fortsätta med sina elaka kommentarer och skratta bakom ens rygg. Precis som om dom måste ha sista ordet om och om igen.
Varför kan dom inte fatta att jag inte vill ha med dom att göra.
Lämna mig bara ifred!
Stryk mig ur ditt sketna liv och minne, som om vi aldrig hade träffats.
Men nej då, det skall tragglas och skrivas och peka finger så fort tillfälle ges. Som om dom inte kan släppa att jag har gått vidare UTAN dom.
Men det bevisar bara att dom verkligen är idioter.
Tröga sådana. Antagligen med underutvecklade hjärnor.
Och jag har aldrig haft fel när det gäller sådana vibbar.
Du kan säga vad du vill.
Men jag vet.
Och du vet.