På att huset i stan inte är sålt, att det nu har lämnats in en stämningsansökan på pappa som vägrar höra av sig till advokaten och åklagaren.
I stället så försöker jag hålla huvudet fullt med projekt.
Som detta eviga sökande efter ett hanfat.
I bland undrar jag varför inte minnet sviker på det man vill istället för allt det andra.
Tänk vad allt hade varit lättare då. Slippa komma ihåg alla puckon som finns/funnits i mitt liv. Alla som har svikit och sårat mig.
Bara bli av med dom plågoandarna en gång för alla.
Men nej då, just dom skall klänga sig fast i minnet som en cancersvulst och förpesta ens liv.
Nej, jag drömmer mig bort i handfatens värld igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar