torsdag 18 november 2010

Lilla Max

Det var länge sedan jag grät så här mycket. Varje gång jag läser någon hon har skrivit på FB så rinner tårarna. Hon hade lagt in en ny visningsbild, hans lilla hand i hennes. Så fint.
Tänk att något som håller oss vid liv i magen kan även ta liv.
Beundrar verkligen dom som orkar kämpa vidare när något sådant har inträffat.
Jag har alltid sagt och trott att allt har en mening, men ibland undrar man....




2 kommentarer:

  1. Verkligen hemskt! Dog bebisen i magen eller var det under förlossningen?

    Vår dotter föddes med urakut snitt pga navelsträngen runt halsen och det var på håret att hon klarade sig...

    Kram Stina

    SvaraRadera