Inget gnäll.....

I dag blir det inget gnäll.
Äntligen ringde min sköterska. Han berättade att min litium nivå låg på 0,31.
Ja ha, sa jag. Och vad menas med det???
Man skall tydligen ligga mellan 0,5-0,8 när man äter lithionit. Så det blir till att dubbla dosen till 4 tabletter/dag.
10 minuter senare ringer min läkare för att höra hur det hela går.
Sa att jag har ont i njurarna. Då frågar han hur jag vet att det är njurarna.
Jag vet vad dom sitter och så det är inte speciellt svårt att lista ut. Och så fick jag ont två dagar efter jag började med litiumet. Och det bryts ner i njurarna. Alltså blir 1+1 2.
Han tyckte att jag skulle öka dosen som var sagt och så får jag kolla nästa vecka med blodprov så allt är ok. Och om hur dosen påverkar mig.
Han sa att denna biverkning kan sitta i så länge jag äter litium (vilket är livet ut).
Men när utvärderingen är om tre månader så får vi se vilket som är mest ok. Glad eller inte ont i njurarna. Man får väga fördelar med nackdelar.

Jag trodde vi skulle vara hemma under påsk och ha hit lite vänner. Så jag handlade för hela helgen.
Ringer min man för att frågar om något annat skulle införskaffas.
Vadå? Vi skall ju vara på Tjörn, sa han.
Jaha, bra om han säger det till mig.
Vi hade visserligen pratat om det förra helgen då vi var där, men inte bestämt något. Trodde jag.
Ja ja, nu har jag maten klar iaf. Så det är bara att ringa min svåger och säga att han inte behöver handla.

Ett av mina paradis på jorden, Solhälla.

Kan knappast bli bättre. Egen strand och brygga.

En utsikt som även hade fått en blind att bli helt lyrisk.

Mera gnäll....

Jag passar på att lägga av mig lite gnäll här.
Har så in i h-ve ont i njurarna. En av dom mysigare biverkningarna av lithioniten.
Viktökningen har jag blivit utan, än så länge. Eller, ja, nej. Skit samma, byxorna sitter som vanligt iaf. Äger ju ingen våg längre, då den bara ger en ångest så fort man ser den.
Och den där sköterskan som skulle ringt i fredags har man inte hört ett knyst från. Orkar inte ringa till kontaktpunkten och vänta i 30 minuter på att någon skall svara för att sedan vidarebefordra meddelandet och vänta i två-tre dagar innan dom ringer tillbaka.
Och så är det påsk mitt i hela skiten. Alla dom där "måsten" som jag hatar.
Gillar inte högtidsdagar, eller långhelger.
Jag skulle vilja åka bort ett par dagar, själv. Få den där egotiden som jag behöver för att orka andas.
Bara vara själv och göra det jag vill. Och INGA måsten.
Urk burk senapsturk.
Gnäll, gnäll, gnäll och åter gnäll.

Biverkningar

Nu har jag knaprat lithionit i en vecka.
Eftersom man inte kan se rätt mängd litiumhalten i blodet innan så måste man äta dom ett tag och sedan tar man blodprov för att kolla mängden i blodet. Och det kommer man gör med jämna mellan rum hela tiden. Så att framför allt inte njurarna tar stryk.
I går var det iväg till labb för att få avlastning med typ ½ cl blod.
Dom som jobbar där gör inget annat än att sticker folk och analyserar proverna. Så dom kan det där med att pricka rätt med nålen.
Men mina ådror var på grinigt humör. Dom ville inte alls samarbeta. Fyra gånger fick jag äran att bli punkterad.
Såg ut som en knarkare när jag gick därifrån.
Synd att dom inte har Hello Kitty plåster, då hade det varit helt ok med 4 ggr.

Nu har litiumtabletterna visat sin baksida också.
Biverkningarna.
Eftersom litium bryts ner i njurarna, så har jag såklart fått ont i dom.
Några andra biverkningar som hälsar på är trötthet, huvudvärk, finnar, ökad törst, orkeslös, muskelsvaghet mm.
Och så är det en till.
Prickigkorvssyndromet.
Helt plötsligt blir jag helt prickig/flammig i ansiktet. Det står inte med i biverkningarna som kan förekomma. Men jag har inte haft det tidigare, så det beror på litiumet.
Min sköterska skall ringa idag och berätta hur proverna ser ut. Och hur vi skall öka dosen.
Då skall jag passa på att fråga om det är fler som har haft det syndromet.

Nagelterapeutens lycka

Har varit i väg denna helgen och byggt naglar och en massa manikyr på folk.
Det var längesedan jag jobbade så här intensivt. Med fullbokat schema hela dagarna.
Visst, det tar ut sin rätt. Helt mosig i skallen och fruktansvärt trött.
Men att få den positiva responsen och känna lycka väger upp det.
Tröttheten går över, men den lyckliga känslan jag känner finns kvar där, länge.

Tredje tabletten på väg ner....

Snart åker tredje tabletten litium ner.
Har ägnat dagen åt att läsa och leta på nätet om detta.
Det är ju alltid bra att få reda på vad det gör eller kan göra med en.
Så den nyinköpta temuggen har bevisat att den duger alldeles utmärkt för en koppkritiker.
Finns inget värre än att dricka kaffe/te i fel mugg.

Ny huvudbild

Då var det dags att bytta huvudbild igen då.

Tycker att tulpaner passar alldeles utmärkt just nu.

Så passa på att njuta innan dom vissnar.

Egen sjuksköterska

I dag har jag träffat min nya Litiumsjuksköterska. Låter lite lyxigt, egen sköterska.
Men det är för jag skall börja med Litiumbehandling.
Vad är då detta Litium? (nej jag skall inte börja knapra batterier)

Litium används för att förebygga mani och depression

samt behandla maniska tillstånd vid bipolär sjukdom.

I Sverige får de flesta ett preparat som heter Lithionit

som innehåller det verksamma ämnet litiumsulfat.

Signalsubstanser är hjärnans budbärare. Det är ämnen

som bland annat överför impulser mellan nervceller i hjärnan.

Vid bipolär sjukdom är signalsubstanserna i hjärnan i

obalans.

Det är inte helt klarlagt hur litium verkar, men ämnet anses

påverka natrium- och kaliumbalansen i hjärnans nervceller.

Det i sin tur påverkar halterna av signalsubstanser i hjärnan,

och de besvär man har vid bipolär sjukdom – mani och

depression – dämpas.Vad det är och vad behandlingen går ut på kan du läsa HÄR.
Orkar inte rabbla hela den broschyren.
Några saker som står där i är.
 

Blir man känslomässigt avtrubbad av behandlinge?

När man tar litium kan man glädjas och bli ledsen på ett

normalt sätt. Litium förhindrar bara den sjukliga nedstämdheten

eller upprymdheten. Det kan dock i vissa fall ta ett till

två år innan en stabilisering och normalisering av stämningsläget

inträder.

Måste man använda litium hela livet?

Oftast är litium en livslång behandling, men då man

använder sig av så låg dos som möjligt är biverkningarna få.

Påverkar litium vikten?

Viktökning under litiumbehandling är inte ovanligt.

Den kan dels bero på ökat vätske- och/eller kaloriintag dels

på en ökad tendens till att samla på sig vätska. Då litiumbehandling

kan leda till ökad törst är det viktigt att törsten

släcks med kalorifattiga drycker (helst vatten) för att undvika

viktökning. Prata med din litiumsköterska eller läkare

för råd.

Det är just den där sista biverkningen som jag är mest orolig för.
Jag väger redan för mycket och vill absolut inte gå upp i vikt. Att banta eller äta mindre funkar inte, då det är medicinerna som gör att jag är överviktig. Hatar att se mig i spegeln och känna mig som barbamamma.
Jag har kommit till det stadiet att jag får gilla läget. Det är så jag ser ut och kan inte göra så mycket åt det. Men det stör mig något fruktansvärt. Och jag mår dåligt av det.
Nu hedanefter blir det provtagning var tredje månad för att kolla så allt är ok, speciellt med njurarna då dom kan få sig en törn av behandlingen.
Sedan kan det ta ett till två år innan en stabilisering och normalisering av stämningsläget inträder. Vilken jag skulle önska att det skedde på 1 vecka istället.
Men kontroller kommer jag att få gå på hela livet, som medicinen.
Vad tycker jag egentligen om detta då?
Det vet jag inte, har ju inte börjat.
Men allt som kan hjälpa denna jävla depressionen, som aldrig ger med sig, skall upphöra är värd att prova.
Sedan får man se det som att biverkningarna är en piss i havet om man jämför med hur jag mår nu.
Några roliga saker som kan hända med en är: lös avföring, darrningar i händerna, lätt illamående och stora urinmängder. Även viktökning, påverkan på sköldkörtelfunktionen, akne, trötthetskänsla i armar och ben samt rubbningar i kalkbalansen kan förekomma.
Men men, man skall inte rita fan på väggen än.
 

 

Bakis utan att ha druckigt???

I går var det dammiddag. Vi är 10 tjejer som turas om att bjuda på 3 rätters middag. Ja jag vet, dammiddag låter som om vi är +35, vilket vi är. Men vi har sagt dammiddag ända sedan vi började för 19 år sedan. Då måste det betyda att vi fortfarande är i 20 årsåldern. Eller???
Jag körde så det var inget drickande för min del. Men dom andra dricker så gärna för mig ;-)
Var inte hemma förrän kl 03.30. Och för en annan som ligger i sängen innan 22 fattar ni att det var väääldigt sent.
I dag vaknade jag kl 1 med världens skallebank och kände mig rejält bakis???
Tycker det är orättvist att chauffören skall drabbas av denna åkomma.
Med tanke på vad dom andra drack så är det garanterat ångorna som gjorde det, hahaha.
Men det är lika kul att ses varje gång. Och vissa av tjejerna har jag känt sedan jag var 7 år.
Herre guuuud, det betyder att det är i 32 år vi känt varandra. Och att man blivit en 40 taggare *ryser*.
Så nu väntar man på nästa kvinna som skall bjuda in till middag.
Och skall man bli bakis för man är nyckter kan man lika väl ta sig en flaska rödtjut och ha skäl till att må så här.