Hatade älskade jul

Tänk dig att vara instängd i ett litet utrymme tillsammans med en som du bara hatar och drar all energi från dig. Hackar hela tiden på dig och klänger konstant över allt så du inte får plats. Klaustrofobin kommer, du inser att du är levande begravd med denna persom som stjäl all syre från dig.
Du kommer aldrig bli kvitt den personen, dom sista andetagen kommer du dela med din värsta mardröm.
Hur skulle det kännas??

Ja så lever jag varje dag.
Orkar inte umgås med mig själv äns. Hur gör man då för att komma bort då?
Just nu vid jul är det extra jobbigt. Hatar julen. Älskar allt runt om kring men julaftonen är den största ågrensdagen.
Det blev så efter att mamma dog. Pappa valde att fira på annat håll så jag fick sitta själv flera julaftnar. Hade turen att ha vänner som jag fick fira med för att inte sitta helt själv alla år.
Sitta med och se när dom delar ut julklappar till varandra. Men man själv blir utan. Inte alltid, men inget från min familj. Det är kanske därför julklappen är så viktig för mig. En slags symbol att någon bryr sig och har handlat den med tanke på just MIG.
Men dom åren som jag var ensam har satt sina spår.
Julen skall ju vara en högtid som man firar med familjen. Men när inte familjen vill fira med dig vad gör man då?
Min mamma var det som höll ihop släkten på båda sidorna. När hon dog brydde sig inte mestadelen av dom att "höra av sig" längre. Inte bara övergiven av mamma utan av alla runt omkring.
Fan vad jag hatar att hon inte finns längre.
Jag vill ha tillbaka min mamma.