Alla pratar om att förlossningen och smärtan var värt det. Värt vad??
Jag känner inte denna lilla varelse. Jag hade 4 veckors graviditet som jag mådde bra, det var dom sista veckorna. Och helt plötsligt är den lilla människan ute ur kroppen.
Jag känner inte denna lilla varelse. Jag hade 4 veckors graviditet som jag mådde bra, det var dom sista veckorna. Och helt plötsligt är den lilla människan ute ur kroppen.
Kanske hade varit bättre om jag mått bra under graviditeten, jag tog inte till mig "glädjen" av att vänta barn, den orsakade ju så mycket ondska mot mig. Hur kan jag då vara lycklig över det?
Har svårt att fatta att jag är mamma, kan vakna på natten och undra vad det är som låter, jo just det Cleo.
Denna lilla skrutta som inte klara sig själv, helt beroende av mig.
Jag kan ibland känna att jag kvävs. Får ingen egen tid, som är så viktigt för att jag skall må bra. Som tur är kan maken ta henne med hjälp av fryst bröstmjölk.
Har svårt att fatta att jag är mamma, kan vakna på natten och undra vad det är som låter, jo just det Cleo.
Denna lilla skrutta som inte klara sig själv, helt beroende av mig.
Jag kan ibland känna att jag kvävs. Får ingen egen tid, som är så viktigt för att jag skall må bra. Som tur är kan maken ta henne med hjälp av fryst bröstmjölk.
Så den lilla utflykten till Maxi igår var guld värd. Att bara få strosa omkring alldeles själv.
Och det har bara gått tre ½ vecka. Hur kommer det bli längre fram???
Så många frågor som snurrar i huvudet.
Så många frågor som snurrar i huvudet.
Låter som du har det väldigt jobbigt och inte mår så bra. Kan tänka mig att en del reagerar på det du skriver- eftersom man inte bör känna som du gör när man fått barn.
SvaraRaderaJag tycker du är modig som vågar vara ärlig, men hoppas att du har någon att prata med.
Ingen vill må dåligt och jag tror dom flesta vill uppskatta sitt barn.
Eftersom du själv undrar om dina känslor är normala. Känns det som du har mer känslor för flickan än vad du själv tro. Det låter som du har en oro för att dina känslor inte är tillräckliga? Det är en omtanke för ditt barn.
Försök att inte tänka så mycket- ge henne mat och håll henne i famnen. Det finns ingen regel hur du måste vara.
Hoppas allt landar snart, tills dess- fokusera på det som går/gått bra istället på allt som varit dåligt.
Prata med någon för att du behöver inte för att du är rädd för att vara en dålig mamma.
Skall tänka på dig!
Lycka till i fortsättningen..
Jag har en son som idag är 8 månader.
SvaraRaderaNär han var ett par veckor kände jag prisis som dig!! var det så här livet skulle vara nu? Sitta och amma, och amma, och amma....... jag han aldrig med någon ting! Visst jag älskade honom men det kändes som du säger att han kvävde mig! Jag hade inte det alternativet att min sambo kunde mata han då han inte tog flaskan och gör inte det en idag! Men helt plötsligt så blev det lättare, men växer lixom in i rollen och blir "mamma"
Det ÄR jobbigt med barn, det BLIR lättare... Man lär sig hur det funkar och blir säkrare i sin roll som mamma. Kärleken finns där och du kommer känna det naturligt när du får slappna av och kommer in i rutinerna. Kram Eva
SvaraRadera