Herre Gud, vad har jag gjort!!!

Jag har just insett att jag har signat för att ta hand om ett liv. Hela mitt resterande liv skall jag ha ansvar för denna människa. Är det rätt att sätta barn till världen i detta samhälle som vi lever i, med allt våld och otrygghet.

Bara detta att må som skit medans man är gravid.

Hormonerna sprutar som sågspån från en fräs, kräks som en fontän, går som en halt anka, bär omkring på två jätte säckar till bröst som bara kommer att se ut som två tomma plastpåsar när ammandet är över, kan inte resa sig utan att se ut som om man har ett paraply uppstoppat i röven, har ont i ryggen och höfterna, når inte att plocka upp saker på nedersta hyllan i affären, osv osv.

Ibland undrar man om Gud inte vill att vi skall föröka oss.

Men det finns också positiva saker med att vara gravid.

Man kan sluta dra in magen för att inte se tjock ut, det gör ingen skillnad längre.

Man kan glufsa i sig vad som helst utan dåligt samvete, man blir ändå tjock (om man nu kan äta allt utan att må skit).

Man får störst platsen i soffan (det hade jag visserligen innan också).

All denna oro som man sedan skall ha för det lilla livet. Detta måste vara det mest korkade man gör. Att frivilligt utsätta sig för detta är helt sjukt. Jag har full förståelse för dom som väljer att inte skaffa barn. Varför sätta något till världen, som man älskar mest på hela jorden (förhoppningsvis), och sedan bara gå och vara orolig. Det är ju inte det att det bara finns friska människor där ute. Alla galningar som går lös. Bara veta att mitt barn kommer att få det mer osäkert än vad jag fick det. När jag var liten (inte allt för länge sedan) så var det blottarna som var dom farliga. Idag är det psykopaterna, pedofilerna, mördarna mf.

Vart är vårt samhälle på väg???

Är jag egoistisk som skaffar barn till denna värld.

Nej säger ni med barn.

Och ni som inte kan få barn tycker att jag resonerar helt sjukt och är en egoist

Men jag skiter i vad ni säger för det är jag som lever med min oro. Och kan ni lova mig att inget kommer att hända mitt barn så varsågod, då skall jag sluta oroa mig.