Nytt sovrum

Då var det äntligen färdigtapetserat i sovrummet. Jag blev SÅ nöjd. Låg där inne i går och bara mös med mina nya tapeter som äntligen har fått komma upp från påsen. Där hade dom bott i 4 månader.

Lite kul när man tror sig veta hur dom ser ut. När man plockar fram dom så stämde det inte riktigt lika bra. Färgen hade förvridits i huvudet. Men fortfarande döööö snygga.

En fondvägg och tre med tunna ränder på brädden i beige och silver. Fondväggen är komplicerad. Den ter sig olika beroende på hur du står till ljuset. Men det är den som är på bilden. Kanske kan hjälpa lite på tarven.

Köpte en ny byrå igår. En Malm från Ikea med 6 lådor. Den blev för hög, så nu säljer vi den och köper en som bara har 4 lådor istället.

Tackar gudarna för internet och blocket.

Det kan aldrig bli förmycket glitter

Har precis inhandlat en ny klocka. En Bocla. Fråga mig inte vad det är förnågot men bling bling är det.

Om vi hade haft lite mer glitter i världen så hade den varit mycket finare. I alla fall i mina ögon.

Förstår inte att folk inte gillar glitter. Jag som är galen i det kan aldrig få nog. Ju mer desto bättre, är mitt motto. Och jag står för det.

Salong på 38 kvm

Detta är Vibekes och min nya utsikt. Detta är nämligen vyn från vår nya salong.

Vi var där idag och mätte väggar mm. Det är mycket som skall klaffa innan det är "inflyttning". Gardiner, stolar, kassadisk, shamponering, skåp, tvättmaskin, speglar, färger osv.

Och inte att förglömma att jag skall utbilda mig. Jag är skit nervös. Tankarna snurrar. Tänk om jag inte klarar att ha eget. Hur kommer det att gå med inkomst?

Min man stödjer mig. Han tycker att det är jätte kul att jag får pyssla med det jag tycker är roligt. Mina vänner (som jag har sagt något till) tycker att det är som handen i handsken för mig. Jag har inte gått ut till alla att det kommer att ske. Men nu är det ingen återvändo. Har sagt till Vibeke att nu kör vi 100%. Och då KÖR VI. Så är det bara.

Satan vad jag tycker detta är roligt, med ett inslag av skräck känslor. Helt plötsligt går det upp för mig att jag är vuxen. Ta sådant stort ansvar. HJÄLP!!!

Och jag tyckte det var stora beslut i tonåren!!! Hallå eller, det var ju nada i jämförelse med besluten man gör idag.

Vad har du fått ditt namn från

Jag kan i alla fall säga att jag fick mitt namn från en fransk skådespelare. Min mamma, Carin, tyckte att hon var den vackraste som fanns. Jag kan hålla med om att hon var vacker. Men det var ju alla skådespelarna på 40 och 50-talet. Se bara på dessa fyra legender.

Greta Garbo, Grace Kelly, Catherine Deneuve och Sharon Tate.

Jag har i alla fall träffat min mors stora idol en gång. Och mamma var snabb att säga att jag var döpt efter henne. Det kändes konstigt att få se och prata med en sådan kändis som man bara har sett på film och kort. Hon såg ju inte alls ut som på filmerna. Kan ju beror på att hon har åldrats. Men Catherine var fortfarande vacker när jag såg henne. Se själv.

Här är hon 64 år. Hon är född i Paris 1943 den 22 oktober.

Tur att Jesus fanns.....

.....annars hade vi aldrig haft så många lov som vi har.

Passar på att önska folk en glad påsk, för vi drar upp till landet hela helgen.

Så tjing tjing!!

Stress

Fy fan för att handla mat inför helgen en sådan här dag. Vi var inte dom enda som hade den planen. Och inte gjorde det saken bättre att vi började bråka i affären. Om vilka sorters sillar vi skulle köpa. Hallå eller. Snacka om idioti. Och hungriga var vi oxå.

Handlade det som vi kom på. Självklart glömde vi hälften.

Så nu sitter jag här som en uppstressad katt. Känner att jag inte pallar med stressen än. Och hela Maxi fullt av folk. Bara det kan ju bli total kaos.

Gubben ylar om att han lider av näringsbrist??

Man kan inte lida av näringsbrist efter 6 timmar!!!!

Han är bara hungrig. Men duktig som han är så skall det alltid överdrivas.

Ibland märks det han är ensamt barn.

Äntligen kom snön.

Äntligen kom den efterlängtande snön. Men det är nog bara jag och alla barn som myser över detta.

En riktig handbroms vändning från igår. Då stod jag på gräsmattan i solen och njöt av alla vår ljud och en citronfjäril kom flaxande förbi. Den stackare är nog stelfrusen idag.

Vad skall jag bli när jag blir stor?

Jag har funderingar på att utbilda mig till nagelteknolog. Lokalen är redan klar.

Min väninna har fått tag på en dunderlokal som vi då skulle ha tillsammans. Hon skall ha frisörsalong där och jag skall ha ett bord så kan jag göra naglar.

Bara ett litet "problem". Det kostar mellan 20´000:- till 60´000:- att få en utbildning. Ja jag vet, det är en investering. Och sedan hur säkert är det att just naglarna kommer att "sälja" där.

Jag och min man har ju tänkt lite på framtiden. Och vi vill kanske skaffa barn inom de närmsta åren. Hur säker är det då att vara egen företagare med mamma ledigheten?

Alla dessa funderingar.

Skall man ha barn?

Har just kommit hem från syrran. Var bara tvungen att ta med lilla vovven hem. Han är ju trots allt min lilla bebis.
Konstigt att vissa (inklusive mig) av oss behandlar sina husdjur som sina bebisar. Man pratar med en konstig "gullig" ton och så får man helt plötsligt bebisspråk på köpet?
Vad sjutton är det som händer???
"vaffö är vi så söta idag då", kan det låta. Och va fan tror man, att hunden skall svara "Bara för att du frågar, ditt FÅN"????
Jag får verkligen hoppas att jag inte pratar så till mina barn, nu när dom kommer?
Brukar säga att jag har hund för den kan man avliva, när folk frågar mig om barn.
Har liksom inte förlikat mig med tanken att bli mamma. Jag skulle önska att jag fick trillingar så är det klart sedan. Men dom som redan sitter i träsket kan inte förstå hur jag kan önska mig det.
"Förstår du inte att du får tre ggr så mycket att göra"
NEJ, det förstår jag inte. Va fan det är väll inte lättare med en unge. Jag har ju inget att jämföra med så det gäller att få trillingar första gången.
Ok, lite slitigare i början. Men dom växer väll? (kollar innehållsförteckningen på närmsta unge)
Dom förblir inte små skrikiga nattdjävar för alltid. Eller?
Känner att klockan tickar inom mig. Men mitt mentala jag är inte redo. Är man någonsin redo för att ta hand om ett nytt liv på livstid. Det finns ju ingen ångervecka direkt. Va fan skall man göra om man inte pallar med allt? Sträcka fram babyn till någon annan och säga "Grattis, nu är det din tur"
Min man skulle inte direkt vara ledsen över ett barn. Han har villat ha barn länge.
FAN, jag känner mig inte som 34. Varför denna stress???
Jag vill göra andra saker än att ta hand om skrikiga, ner bajsade ungar.
Jag brukar säga: Den dagen den sorgen. Undra om jag kommer få rätt?

Måste jag bli som alla andra??

Ja antagligen. Jag startar ju en blogg.
Har aldrig fattat detta med bloggandet så jag testar helt enkelt. Alla pratar om de berömda bloggarna och själv sitter man som ett fån och småler och fattar nada. Jag vet inte änns om jag kommer att skriva här inne och vem fan kommer att läsa det?
Någon stackare som surfat fel i bloggvärlden kommer in här och undrar va fasen man hamnat.
Då skall du veta att du är antagligen helt fel ute och inget konstigt om du inte fattar något. För det gör inte jag heller.
Så välkommen!