Jag ligger redan och "sover" när Cleo kryper ner gemte mig. Hon pussar och kramar mig samtidigt som hon viskar i mitt öra
- Jag älskar dig.
Det är då jag förstår vad villkorlslös kärlek är.
Är så otroligt lycklig att jag äntligen kan känna kärlek igen.
Tänk dig själv att inte känna någon kärlek till ditt barn från födseln och 3,5 år framåt. Att inte kunna känna det för någon, ingen alls. Och vilken ångest det föder när man inte älskar, vad det nu egentligen är, det som omvärlden förväntar, nej kräver att man ska göra. Och då betoning på SKA.
Jävla sjukdom som stjäl år ifrån mig.
Och alla år som jag bara har önskat att jag var död och inte sett något positivt i något.
Alla mornar jag vaknat och min första tanke varit
- Kan det inte bli kväll snart så jag kan få gå och lägga mig.
Alla dagar som livet gått förbi men jag har inte levt.
Jag hoppas på att livet skall komma tillbaka till mig med hjälp av rätt medicinering. Men det tar så lång tid med att få rätt kombination med dom olika medicinerna. Men efter 3 år, sedan jag fick rätt diagnoser, är jag närmare målet än någonsin. Nu kan jag till och med förstå att det finns ett ljus i slutet av tunneln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar