Läcktyr

När jag var inne på akuten dagen innan vi åkte till Thailand så skull jag kolla om det fanns något att läsa på rummet.  Det enda som fanns var en bok.

Lite regn

I går kväll öppnade sig himlen och monsunregnet blandat med åska slog till. Som tur var hade vi redan kommit hem så vi slapp att simma fram.

I morse kom svärfar och hans andra hälft för att vara här i två veckor.
Kul när folk kommer å "hälsar på".
Och nästa vecka kommer Greger och Marina.
Cleo tjatar om att dom skall komma NU. Hon längtar verkligen efter dom.

34 grader i januari

Då har vi varit här i Thailand i några dagar.
Det är verkligen varmt, 34 grader.
Men som tur är är ölen isande kall.
Vad vi gör om dagarna är nog inte så svårt att lista ut.  Badar å slappar är standar. Vi gör det som faller oss in. Inga måsten.
Problemen består mest av vad man skall välja att äta.

Mot varmare breddgrader

Nu är den äntligen här!
Den dagen då vi lämnar kalla Sverige för att åka till varma Thailand.
Jag har längtat så länge efter detta. Men dom senaste månaderna har det varit lite mycket.
Blivit utförsäkrad från försäknringskassan. Och det är otroligt stressande.
Hållt på att bråka med idioten till far som bara vill sätta käppar i hjulet för mig och min syster. Fick tillslut sålt Rosa huset, efter mycket bråk med banken. Men jag lyckades tillslut få igenom det vi ville, att lösa lånen. Men kampen mot SEB är inte lätt. Jag känner ändå efteråt att jag är jävligt bra som kan ta och lösa detta med chefer och jurister på SEB. Men det tog 1½ år. Men JAG vann den kampen.
Håller fortfarande på med rättsprocessen mot pappa, som stal hela mammas arv (som han inte ens hade rätt till, dom var inte gifta). Men en psykopat är farlig att ha å göra med. Men vi kan hans sett att aggera. Så man måste ha ett ess i rockärmen för att få övertaget. Och vi har haft/har flera. Han lär nog bli förvånad när polisen står och knackar på dörren för urkunsförfalskning, skattefusk osv. Det är ju inte första gången dom gör det. Han åkte in för att ha sålt stulna bilar och båtar för ca 7 år sedan. Han lever verkligen upp till fördomarna om bilhandlare. Ni fattar ju själva att han inte är någon ängel, även om han försöker framstå som en. Och vänder allt mot oss så vi verkar elaka och giriga. Och han lyckas med det. För folk lyssnar bara på den enes version. Psykopatens.
Svärmor fick en stor stroke i november.
Jag hittade henne när hon hade legat i 38 timmar.
Och hela scenariot när jag hittade min mamma död spelades upp igen. Och låg som en film i huvudet som bara spelades om och om och om igen.
Det tär otroligt mycket på en att behöva bearbeta allt detta, igen.
Detta är väl bara en bråkdel av allt som hänt, men dom största sakerna.
Och i förrgår fick jag åka in akut med ambulans för magsmärtor.
Magsår har jag lyckats få.
Men det klanske inte är så konstigt, med tanke på min situation.
Men det jag undrar är varför det inte kommit tidigare. Eller så skall jag skita i det och vara glad att det kom senare.
När jag var 17 fick jag magkattar. Ingen höjdare det heller.
Jag är medveten om att jag har ett liv som bara är fyllt med otur.
Jag har mer otur än tur.
All skit som kan hända händer mig, och lite till.
Min handledare sa (som jag har på "jobbet"):
Du har haft lite otur, det har hänt väldigt mycket i ditt liv just nu.
Varav jag svarade:
Nej det har jag inte. Så här ser mitt liv ut. Det händer skitsaker hela tiden. Så fort jag reser mig från den förra smällen så kommer nästa.
När jag pratade med läkaren förra veckan sa han att denna resan var det bästa medicinen jag kunde få. Och det har han rätt i.
Händer det något här hemma så vill jag inte veta det. Jag kan ju ändå inte göra något åt det.
Nu lämnar jag allt för att bara ha det skönt och avslappnat i 4 veckor.

ลาก่อน

Inte så jätte svårt att hitta hotellet. Det är nämligen den högsta byggnaden i Patong och ligger i mitten av staden.

Till akuten

Som jag har sagt förut så brukar vi alltid hanmna på sjukhus eller skada oss när vi är i Thailand.
Men denna gången han vi inte ens till Tahiland innan jag fick åka abulans in till akuten.
Det började i går kl 19.30, efter vi hade ätit, med magsmärtor. Trodde det var gallgångarna som spökade. (Har inte någon gallblåsa längre med gångarna finns kvar och levern produserar galla.)
Efter två doser med smärtlindring (dunderpiller), kräkningar och ont i 2,5 timmar så ringde maken ambulans.
När dom kom gav dom mig mer smärtsillande, vilken inte gjorde någon större förändring.
Maken fick stanna hemma med Cleo och jag fick åka med till Sahlgrenska.
Väl inne på akuten så fick jag träffa en läkare innom en timma. Vilken var väldigt skönt att få hjälp så fort. Fick mera morfin och smärtan avtog lite. Sedan fick det bli ännu en dos av morfinet.
Nu äntligen blev det lungt i buken. Så jag iaf slapp att vanka av och an.
Kl 02.20 kom läkaren in igen och sa att det skulle tas ett ultraljud på gallgångarna. Men dom "öppnade" inte förrän kvart i åtta. Bara att luta sig tillbaka och vila.
Jag kan inte sova när jag fått morfin. Så jag låg och halvslumrade. Och som tur var hade jag eget rum så det var lungt och mörkt.
Halv åtta kom en kille och körde upp mig till röntkenavdelningen, in och göra ultraljudet, och sedan ner till akuten igen.
Läkaren kom in och berättade att dom inte såg några stenar eller grus i gallgångarna så det var det inte.
Diagnosen, för tillfället, är magsår. Får en kur på en månad, och går det inte över efter det så skickas en kamra ner till magen som skall kolla omgivningen där.
Jag fick äntligen åka därifrån, med ett ok från läkaren att åka till Thailand i morgon.
Får jag ont när jag är där så skall jag uppsöka läkare.
Men tycker att traditionen av sjukhusbesök i Thailand skall brytas.
Jag har ju redan tagit den delen dagen innan vi skall åka.

Vit strand

Om 2 dagar så byter jag denna vita strand mot en annan. Skillnaden är bara 35 grader.

3 dagar kvar till värmen

Med bara 3 dagar kvar till avfärd så börjar jag känna av att det äntligen är dags.
Börjar planera i huvudet hur det skall packas, vad man skall ha med sig (tar bara fram min egengjorda checklista) så jag inte glömmer något.

Det är första gången för denna resan som jag verkligen får den där känslan av nu-åker-vi-på-riktigt.
Jag har inte sett min syster på en månad, då hon och familjen är på Bali och runt där omkring. Hennes sambo kommer där ifrån, så språket är inga problem för en inföding. Båda vill bosätta sig där vintertid. Vilket jag kan förstå. Men måste hon vara så långt från mig :-(. Lättare om hon hade träffat en norrman, inte så långt att åka för att hälsa på. Man tar ju inte direkt en tripp över helgen till Bali.
Hon kommer hem på söndag, och vi åker två dagar innan. Så det blir ännu en månad utan att ses.
Känns iaf bra att pratas på facebook. Då bli det inte så tydligt att man är ifrån varandra.

5 dagar kvar

I dag flyttade svärmor hem till sin lägenhet. Hon skall få mer hjälp av hemtjänsten. Så hon är inte avdumpad där om ni skulle tro det.

Och som tur var går tiden relativt fort. För om 5 dagar sitter vi på planet till Thailand.
Har skaffat fri surf och billigt telefonkort från HolidayPhone.
Jag kan ringa hem och folk kan ringa mig för nästan ingenting. Man har nämligen massor av fritimmar som man får på köpet.
Har haft det flera gånger i Thailand så det funkar kanon.

Så som sagt, fem  dagar kvar............

Cleo 3 år

I dag fyller min lillfis 3.
Med sina 60 videofilmer, som hon fick idag, bygger hon ett slott.
Man kan göra mer än att bara titta på dom.

 

 

9 dagar kvar....

Ja det börjar närma sig avresan till Thailand, igen. Favoritlandet som sagt.
Och i år blir det, också som vanligt, 4 underbara veckor med lata dagar och fullknökat med sol, bad, värme, god mat osv.
Nu skall det laddas batterier så det står härliga till. Måste klara mig till sommaren, om det nu blir någon här.
Jag biter i hop och försöker stå ut. Det är ju snart semester.

Ny huvudbild

Tycker denna bild är passande när snön lyser med sin frånvaro här på västkusten.

Samsung Galaxy note 2

Nu är den MIN!!

 

Är lite grinig för att den inte fanns något glittrigt skal att köpa.
Men jag hittar garanterat ett i Thailand, får hålla mig i 15 dagar till.

Nyårsdagen är min dag

Ännu ett år till räkning. Och inte nog med det, jag får också lägga på ett år.
Nackdelen att fylla år idag är att alla är bakis och att alla affärer har stängt. Med andra ord finns det inget att göra än att kolla på backhoppning och Ivanhoe. Sicken skit.
Jag har hittat en telefon/surfplatta som jag vill ha. Och när jag bestämt mig för någon så vill jag ha det NU. Det retar mig att jag inte kan köpa den förrän i morgon.
Valet hamnade på Samsung galaxy note 2. Istället för en ny telefon och en surfplatta, som är sket dyr enligt mig, så blev det en kombo av dom båda. Stans största telefon visserligen men en lagom surfplatta.
Har länge stretat emot en mobil med Internet. Jag vet att det kommer bli ett gift, ett beroende, en tvångstanke. Och jag behöver inte fler sådana.
Men nu när vi skall till Thailand en månad så vill jag inte släpa omkring med en laptop. Vill kunna surfa lätt och överallt. Man ringer ju också en hel del.
Jaja, ilandsproblem.
Tillbaka till mig.
Vad gör jag då denna dag som bara är min?
Tvättar och plockar.
Som jag sa, vilken sketdag att fylla år på.