Det är det som är värst.
Jag var en veteran att gå på begravningar redan som 20 åring. Tragiskt men sant.
Jag och min syster skall inte gå på kaffet efter, orkar inte sitta i samma rum som det svinet. Och jag vill absolut inte ställa till med något späcktakel på farmors begravning.
Jag har bestämt mig för att göra vår krans själva. Vet att farmor skulle uppskattat det mest.
Jag har inte kunnat gråta ut riktigt än. Jag hoppas att det inte kommer i kyrkan, måste vara stark den dagen. Både för lillasyster och mig själv.
Jag saknar henne så fruktansvärt mycket.
Vi var alltid där som små. Hon såg oss som sina egna barn har hon sagt. Farmor och farfar kände vi bättre än pappa. Och älskade mer. Vi kunde inte ha haft bättre farmor och farfar.
Här håller hon Cleo som är 10 dagar gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar