Det skall bli så skönt att bli av med alla orosmoment som det innebär att ha ett hus med hyresgäster och renoveringsbehov.
Den nya ägaren är en man i 45-års åldern med 5 barn. Han kommer att renovera och göra det till sitt hem. Jag är alldeles säker på att huset kommer i rätta händer. Och det känns bra.
Men samtidigt förlorar jag en bit av mig själv. Så många minnen som börjat på den gatan. Det var där som jag växte upp. Och så förlorar jag det sista av mamma känns det som. Det var ju hennes hus.
Men man måste välja här i livet, och jag kan inte stå och trampa i samma gamla fotspår.
MITT liv går ju trots allt vidare, om jag så vill eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar