Landet

I går åkte jag och min syster till vårt land för att vårstäda. Vi höll på i tre timmar, man vill ju ha bort den instängda vintern.
I dag åkte jag upp själv (med Cleo dock) för att fixa det sista innan visningen.
Cleo gallskrek den mesta tiden då det var egentligen sovtid. Efter 1½ timma så satte vi oss i bilen för att ta en tur medans visningen är. Ringde mäklaren för att kolla så att han var på väg då alla dörrar stod öppna. Men visningen hade blivit avbokad. Blev ganska besviken, jag hade ju ändå lagt ner en extra dag på att åka upp och fixa inför folket.
Och kunde inte mäklaren ha slagit mig en signal när han fick avbokningen och meddelat mig *grrr*.

Jag hade dukat upp bordet då det såg så tomt ut annars.

När jag gick och grejade där så fick jag bara en stor klump i magen och började grina.
Farfar är det som har byggt stugan och vi har varit här hela vårt liv. Så mycket minnen och känslor som kommer upp. Helt plötslig känns det så svårt att släppa....