Jag kniper igen ögonen. Kniper så hårt jag kan. Hoppas på att det skall försvinna bara jag inte tittar. Men som ett skenande tåg kommer det mot mig.
Ågesten är ett faktum.
tisdag 19 april 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar