Den nya soptippen

Stormfågeln äter saker som ligger på vattenytan.
Den drabbas därför hårt av nedskräpningen i Nordsjön.





Nordsjön – naturresurs eller soptipp?

Varje år dumpas skräp som skulle fylla fyra byggander som Gothia Towers i Göteborg. Tänk dig en helt ny stadsdel bestående av fyra gigantiska, eleganta skyskrapor liknande Gothia Towers. Tänk dig vidare att du fyller dem upp till brädden med skräp – och du har skaffat dig en god bild av hur mycket skräp som årligen drabbar Nordsjön.
Varje år dumpas över 20 000 ton skräp i Nordsjön – plastpåsar och sopsäckar, pet-flaskor, bildäck, gamla fisknät och trålar, engångsgrillar, packlådor, tunnor, oljefat och trossar. Också denna vinter och vår kommer en stor del av det att blåsa iland längs den svenska västkusten. Kanske just i din favoritvik.
Skräpet i havet är inte bara trist att se på och dyrt att ta hand om. Det orsakar också stora skador på växt- och djurliv. Varje år dör mer än en miljon fåglar som trasslat in sig i skräp eller ätit av det. Mer än 100 000 däggdjur får också sätta livet till. Sälar och tumlare som i sin ungdom lekt och hoppat genom plastband från packlårar och tunnor har hittats med strypband runt kroppen i vuxen ålder. Döda valar har visat sig ha mer än 30 kilo plastskräp i magen.
Desto sorgligare är det då att konstatera att det handlar om ett helt onödigt problem. Det skulle vara enkelt att komma tillrätta med nedskräpningen om vi alla kunde se och förstå konsekvenserna. Problemet skulle kunna vara löst på några få år om alla människor tog sitt ansvar.
Men ännu tycks ”syns inte – finns inte” vara tanken som råder. Och det är inga små mängder det handlar om. 20 000 ton skräp – varje år – motsvarar 220 000 kubikmeter. Det är en mängd som motsvarar vad samtliga hushåll i Kungsbacka, Tanum och Lysekil genererar tillsammans på ett år!
Och sopberget i havet växer. En aluminiumburk blir kvar i minst 200 år. En vanlig plastflaska håller i 450 år!
Kostsamt att åtgärda
Mycket av skräpet spolas upp längs våra kuster, där det blir ett kostsamt problem att åtgärda för kommuner och frivilliga krafter. Ännu mer – det mesta – sjunker till botten där det snärjer fiskar och sjöfågel, eller fastnar i och förstör fiskedon för yrkesfiskarna. Det finns områden i Nordsjön där det inte längre är möjligt att fiska på grund av nedskräpningen.
Västkuststiftelsen uppskattade i fjol de totala insatserna för att städa stränderna i Bohuslän till cirka 12 miljoner kronor, inklusive de cirka 6 000 dagsverken som årligen genomförs. Enligt kommunernas internationella samarbetsorgan KIMO har fiskenäringen i Bohuslän därutöver kostnader på över 6 miljoner kronor årligen som orsakas av marint skräp. Lägg till detta kostnaderna för resten av väst– och sydkusten – och alla Nordsjöns övriga strandstater där problemet är minst lika utbrett.
Det är dags att vända utvecklingen när det gäller marint skräp. Det är dags att sätta kraft bakom orden i de många olika nationella och internationella lagstiftningar som finns mot marin nedskräpning – och dags för oss alla som älskar havet att ta vårt personliga ansvar.
Vilja är den främsta nyckeln när det gäller att ändra attityder och beteenden. Under parollen Håll Naturen Ren väcktes på 60- och 70-talet en stark opinion mot nedskräpning av den svenska naturen. Idag driver Stiftelsen Håll Sverige Rent projektet Save the North Sea, som samlar människor i länderna kring Nordsjön till gemensam aktion mot marin nedskräpning. Nu som då är syftet är att ändra attityder och beteenden hos de målgrupper som nyttjar Nordsjön och främst svarar för nedskräpningen, och som också kan bidra med en lösning och nå synbara resultat.


Själv har jag plockat en hel kasse med skräp idag på Amundön. Tänk om ALLA kunde göra så att dom tog med sig skiten dom tog dit, och slänger det i soppkorgen. Då hade det inte varit så skräpigt.

Smart va!