Borrelia

Jag har haft fästingar två gånger i mitt liv som suttit fast. Sedan har jag ju haft några som har promenerat omkring på mig, som jag bara har tagit bort.
Dom där två som fastnat har aldrig blivit så där äckligt blodfyllda utan fortfarande varit små.
Med min studie i detta så är risken 50% att få borrelia.
Nu i midsommar så hittade jag en som fastnat på benet. Fick loss den lätt och tänkte inte mer på det.
I förrgår såg jag ett rött märke på benet.  Tänkte tanken om borrelia men tyckte att formen inte alls stämde in. Nästa dag hade det blivit större. Tänkte att jag skulle vänta en dag till för att se hur det utvecklar sig.  Men jag gick till läkaren i alla fall. Föll för grupptrycket.
Det läkarbesöket var det snabbaste jag någonsin varit med om, och då går jag till läkare väldigt ofta, 35 sekunder. Han hälsade och frågade vad jag ville ha hjälp med. Visade märket på benet. Han tittade på det och sa, borrelia. Inga prover eller något.  Solklart fall. Bara att traska till apoteket å hämta penicillin.
Så nu sitter jag här och kan lägga till ännu en sak i min "sjuklista".
Typiskt att när man väl fått tummen ur att vaccinera sig mot TBE så händer det. Eller var det meningen att jag skulle vaccinera mig för att slippa få det?
Som vanligt, en fråga som man aldrig kommer få svar på.

Hemlängtan

Hur kan man längta hem när man är hemma?
Redan när jag var i tonåren så mådde jag fruktansvärt dåligt när jag skulle åka här i från. Separationsångest var det.
Nu  när jag är 40 är det inte ett dugg bättre.
Sedan den dagen jag flyttade här i från har jag bara vilja flytta "hem" igen. Inte vara badgävel utan bofast som förr. Någon dag så skall det ske.
Nu när jag har hjälpt en vän med sin affär här ute i ett par dagar, och jag har bott här, vill jag inte åka. Blir alldeles gråtfärdig. Men ser på det så att jag har i alla fall fått vara här där mitt hjärta hör hemma.
På Marstrand.

Första dagen med knark

I dag börjar jag med knark.
Eller rättare sagt Concerta som kan liknas med amfetamin. Medicinen är för att jag skall kunna behålla koncentrationen, just nu är den på 2 minuter. Jag skall få mer ork och kunna ta tag i saker som tex att bara en sådan lätt sak som att tömma diskmaskinen. En baggis för andra men ett stort problem för mig. Och fråga mig inte varför. För hade jag vetat det så hade jag kunnat övat på att få det att funka.
Det är väl dom största och viktigaste områdena som jag behöver hjälp med. Vad jag kan komma på nu iaf.  Orkar inte lyfta på röven och kolla vad mer det var som dom hjälper mot (antagligen har inte tabletten börjat verka än;-)). Mitt minne är inte på topp, mer som en teflonpanna när det gäller vad tabletterna gör för verkan. Har ju 4 olika sorter nu för att få bukt med bipolären och ADHDn.
Och nu skall det väl ändå hjälpa. Fan den som ger sig!
Tog den första Concertan i går. Tog den vid lunch och det var inget bra. Var hur rastlös som helst på kvällen.  Var tom ute vid 9 och sågade ner ett par grenar som var döda på ett träd.
Så jag bestämde mig för att göra som läkaren sagt och ta dom tidigt på morgonen. Dom hjälper mig också med att komma i gång snabbare på morgonen. Nu tar det 3 timmar, om jag har tur.
I morse när jag öppnade dörren till altanen så möttes jag av värme. En lycka sköljde över mig. Ett hopp om ett fungerande liv är mitt mål.
Kanske kanske kanske är det på gång nu.