Har varit skönt att känna att man har någon utanför husets fyra väggar som vill umgås med en. Ha vänner och träffas.
Jag är ju väldigt ensam annars. Har min syster, man, dotter som jag umgås med. Facebook är min sociala länk till omvärlden. Telefon fattar jag inte ens varför jag har. Maken och syster är de som ringer på den. Jag ringer för den delen inte heller.
När jag tänker att jag skall ringa någon så blir tankarna, tänk om jag stör, vad skall jag säga, vill dom prata med mig. Nej jag ringer i morgon istället. Vilket blir aldrig. Sedan orkar jag inte alltid. Har någon slags "fobi" för att ringa. Det går bara inte.
Ja jag vet, helt sjukt. Men ändå så säger någon inne i skallen så. Det kanske är schizofreni man är ;-)
Nu skiter vi i detta och ser på vad det är som har gjort mig så glad och lycklig det sista.
Jo, svärmor har kommit till insikt (äntligen) att det är inte hållbart att gå tre trappor upp till lägenheten. Och speciellt inte efter stroken när man gå illa. Och det är inte till fördel att hon bröt höftbenet för 7 år sedan och har ont av det.
Hon behöver heller inte ha en stor 4:a för sig själv.
Vi har hittat en tvåa närmare oss, som är helrenoverad, på markplan med stor uteplats.
Vi vann budgivningen och överlåtelsen är i början av maj.
Nu är det ju så att hon skall säja sin. Hon håller på att rensa där hemma och säger, Kan inte fatta varför jag har sparat på så mycket skit. Men har man bott där i 40 år så blir det en hel del.
Hon har en lägenhet som är väldigt ljus och fraiche. Möblerna kan man inte tro att dom hör till en som är 73 år. Vilket bara är fördel för försäljningen.
Jag är den som håller i hela köpet och försäljningen med allt som det kan innebära. Så slipper hon det. Hon har aldrig gjort det förr och jag har 5 objekt som jag sålt och/eller köpt dom senaste 10 åren. I dag var jag där för att styla den lite. Ta bort sådant som inte behöver vara framme, möblera om, slänga osv. Hon är så rolig. När jag säger att det skall vi ta bort och det skall ner och den skall flyttas, kan det komma en kommentar som, Nä tycker du det, den står ju bra där och så passar den.
Varav min blir, Jo men det skall ändå inte vara framme nu vid försäljningen. Då skrattar hon och säger, Ja ja gör som du vill.
Tur att hon har ett så ungt sinne. Ingen gammal tant som hutter med käppen när ungdomarna väsnas på gatan.
Som när vi var och kollade lite på nya möbler till lägenheten sa hon ang stolar till köket. Jag skulle vilja ha sådana som ni har vid barborden. Hallå!! hur skall hon komma upp och ner på dom, hon är 150 cm lång. Men då kontrade hon med, men dom är ju så snygga. Ja du, du kan ju alltid ha dom som skådebröd, blev min kommentar.
Ny soffa skall det också bli. Hon skall ha en i skinn och den skall vara svart. Och ingen ful omodern, en sådan som äldre har, sa hon.
Detta har gjort mig glad. Att få hjälpa till. Inga måsten som ligger på mig utan jag VILL detta. Och så jag tycker det är skitkul.
Det andra som hänt är att jag blev hembjuden till en kompis. Vi var fyra barndomsvänner som var där och åt middag med tillhörande melodifestival. Man sitter och pratar och har kul. Fjonk så var klockan närmare tre. Så blir det alltid när man har trevligt, tiden bara rinner iväg.
Det tredje är att vi hade dammiddag i går (som vi har hållit på med de senaste 19 åren).
Som vanligt mycket god mat, mycket kackel (det ju trots allt 10 fruntimmer totalt), många skratt mm.
Samtalen som lyder under middagarna är sekretessbelagda, så där får ni inget att gotta er i.
Sedan att min syster har flyttat hit gör så mycket. Hade jag fått bestämma så skulle hon aldrig få flytta här ifrån. Vi kan få varandra att skratta tills vi pinkar på oss. Vi stör oss inte på varandra när vi bor i hop, iaf inte jag. Vi tycker likadant i att hålla ordning mm. Maken har inte klagat. Kanske lite i början när hunden sladdade omkring på parkettgolven så mattorna flög. Han är nämligen väldigt pedantisk. Har visserligen blivit bättre sedan dottern kom. Nu kan han tåla ett handavtryck på glasdörrarna, även om man ser att han skruvar på sig.
Att ha henne här har bara känts skönt för mig.
Om man bortser från min man och dotter och dom andra på den sidan. Så är hon den enda familjen jag har och vice versa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar