Thailandresan 2011

Jaha, då var man hemma igen. Hur skall man sammanfatta dessa fyra veckor.

Det började med att planet var 16 timmar försenat. Någon satans tomte hade backat på planet i London. Skall inte dom som kör inne på flygplatsområdet har körkort??

Nå ja, ner kom vi. Cleo klarade flygresan jätte bra. Och dom första 11 dagarna lunkade sakta på.

Sedan blev Cleo dålig, diarré och kräktes. Åkte in till sjukhuset där vi blev kvar i 5 dagar. Inget att göra åt. Billig mat och bra med tv-kanaler så det var helt ok. Men aldrig kul när ens lilla ögonsten är sjuk.

Cleo på Phuket International Hospital .

Väl utsläppta från sjukhuset så fortsatte vi vår semester. Vi är inte dom som flänger omkring och gör massa saker. Vi tillhör dom som bara slappar.
Dagens "problem" bestod i vad vi skulle äta.

Så här glad är alltid Cleo, lite skillnad från förgående bild.

En till tatuering blev det, Nr 5. Cleo på högra handleden.
Och till min förvåning så tillät maken att jag gjorde en till. Han hatar mina tatueringar, men har har valt att leva med mig ändå ;-).

Jag fick tipset av min kusin, som vi träffade där nere, att det fanns en Hello Kitty butik i Patong. Och då menar jag en HEL butik men BARA rosa Hello Kitty saker.
Makens första kommentar var: -Oj, här var det rosa.
Jag köpte inget, hittade en cool miniräknare för 750 Bath (100 Bath är ca 25:-), det tyckte jag var lite för mycket.

Torsdagen innan vi skulle åka hem så kom Marina & Greger till Karon. Dom hade tillbringat de första 3 veckorna i Khao Lak. Cleo älskade att bada med Marina. Det är alltid kul med sällskap, även om det var för få dagar tillsammans.

Cleo vid poolen på South Sea Resort

När vi skulle åka hem så hade kabinpersonalen, från Phuket till mellanlandningen i Sarajh, en medelålder på 50+.
Vi tänkte att det skulle bli skönt med en yngre och uppvilad personal på etapp 2. Men så var inte fallet. Istället släppte dom på en bunt rabiata klimaterier kossor. Som minsann visade att det var dom som bestämde och kunde allt om rätt och fel. Det fanns faktiskt tre som var jätte gulliga (av 11 pers).
Tur att det nu var natt för oss.
Hemresan tog 16 timmar, rena mardrömmen. Jag hatar verkligen flygstolarna. Det lilla man kan fälla dom kunde lika väl kvittat. Och den som sitter bakom klagar alltid på att man fäller stolen för mycket?!?
Jag önskar att man checkade in sig själv och blev sövd. Sedan vaknade man framme på hotellet.
Det skulle spara både tid och personal. Kanske skall föreslå det för SAS.

Sista kvällen, middag på Buffalo steak house.