7 månader i helvetet

Nu är det bara två månader kvar tills barnet kommer. Det har inte funnits något positivt med att vara gravid. Det trycker, ömmar, andningssvårigheter, värker, spyr, gallsten, deprimerad, ångest, foglossning, inga bh:ar som passar, inga skor att ta på sig, hormonerna spritter omkring som en nackad höna, osv.
Hatar när folk säger: det ändrar sig skall du se när den lille/a kommer. Hur vet dom det?
Eller: du skall se att det är värt det. Värt vad? Att må som jag gör nu?
Tänk om det inte blir till det bättre. Pricken över i:et skulle väl vara en förlossnings psykos men en jävla depression som krydda på toppen.