Det var flera år sedan jag mådde så här bra.
Nu vill jag ut och ha en "praktikplats". Prova på jobblivet och se vad jag klarar av. Jag går in i affärer och kan ha en konversation med kassörskan eller någon annan där utan problem. Inga panikattacker som kastar sig över mig så fort jag stoppar näsan utanför dörren, eller behövde inte ens öppna dörren förut för att få dom. Nu sparkar jag upp dörren och kastar mig ut.Som jag sagt så många gånger tidigare så händer det ALLTID någon skit som får mig att rasa igen. Och då är det inte att en nagel gick av eller att jag hade sönder svärmors mingvas. Utan något som verkligen vem som helst hade kunnat rasa utav. Har tänkt att denna gången finns det faktiskt inget som kan dra ner mig igen. Jag är starkare än jag var för 10 år sedan. Misshandeln jag var med om i början av året, tvisten om att min biologiska pappa stulit mammas arv som han inte ens hade rätt till känns som en match jag lätt kan klara av. Vilket jag aldrig kunnat drömma om. Jag är glad och sprallig igen. Myser med min dotter och känner verkligen hur min kärlek till henne rinner i mina ådror. En fantastisk känsla som är helt ny för mig. Euforisk är den.
MEN (det där ordet som är lika med alt+ctrl+delit) i dag kom det. Något som jag inte ens kunde hittat på var möjligt för mig att bli drabbad av. Livet är så jävla fucking orättvist. Jag är medveten om det men ändå blir jag förbannad när det drabbar mig. Varför just jag. Det är den frågan som alltid ploppar upp när någon skit händer. VARFÖR JUST JAG??????
Får jag inte svaret på den frågan när jag dör så stryper jag både ST Per och kassörskan när jag väl kommer dit. Ett liiitet problem bara, jag tror inte på den historien efter döden. Skit samma, jag kan ju hoppas på att den finns så jag får valuta för all skit som jag kånkat runt på.
Tillbaka till MEN.
Jag är med i ett forskningsprojekt om bipolär syndrom, läs om projektet här http://ki.se/cns/mikael-landens-forskargrupp. Har genomgått en massa olika tester mm och en av dom är att dom tar ryggmärgsvätska för att kolla att man inte har någonting som inte skall vara där. Mikael Landén, forskargruppsledaren, ringde mig i dag för att berätta om proverna som dom tog sist, 17 rör med blod och ryggvätskeprovet. Alla proverna såg bra ut, MEN på ryggvätskeprovet visade det sig att jag har förhöjd mängd vita blodkroppar, en bra bit över maxvärdet som man skall ha. Han frågade om jag märkt av några av en massa olika symptomen, orkar inte skriva dom nu. Och svaren blev ja på en hel del. Sådana saker som jag inte brytt mig om att lägga energi på. Petitesser i min kamp om överlevnad. När man tänker efter så ser man ett sammanhang. Nu när man vet vad man skall titta efter.
Så nu skall det dras igång en hel utredning om jag har MS eller inte.
Jag försöker skita i det. Det gör ju ingen skillnad om jag oroar mig eller inte. Svaret blir ju det samma ändå. Och den dagen jag får svaret får vi se vad jag gör. Så känner jag nu, idag. Hur jag känner i morgon, det tar jag då.
