Byxorna vid knäna

I dag är det äntligen dags att ta på sig shortsen.
När jag tar på mig dom så åker dom rätt ner. Dom har blivit för stora (jag har en ny medicin som gör att jag äntligen tappar några kilon ist för att lägga till dom, inte mig emot). Där står jag med byxorna vid fötterna och skriker FAAAAN. Det är nämligen mina favorit shorts. Tänker efter en stund och vänder på det. Kul att dom är förstora för då är jag mindre och jag kanske äntligen kan ha mina andra sommarkläder som har hängt i garderoben i tre år om inte mer.
Tog fram min PP kjol som jag han att använda en gång. Den fick jag på mig utan att åla min i den. Knäppningen var inga problem det heller. Och, ja tro fan att den också är för stor. Försöker tänka att det var ju också ett bra tecken på att midjemåtter inkl röv har krympt. Men det finns botemedel mot detta i-landsproblem. Shoppa nytt :-D
Typiskt, aldrig är man nöjd ;-)

Ny huvudbild med sommarkänsla

Efter dom senaste dagarna med sol och värme har jag en förhoppning om att sommaren kanske har kommit. Och det firas med att byta huvudbild till något mer somrigt.

Detta är en av mina favorit bilder som jag tog i Lysekil ute vid Stångehuvud.
Den är tagen med mobilkamera. Det skulle man inte kunna tro...

Mediamord

Med risk för ramaskri.
Många inlägg är nu om Lisa som blev mördad. Det skrivs R.I.P, vi saknar dig, skänker en extra tanke osv.
Selfi läggs ut med någon text om att det är hemskt, samtidigt som tjejen står med fotoblick och putade mun. Osmakligt enligt mig. Tjejen passar på att utnyttja tillfället för att få sin bild delad så många gånger som möjligt. Och många puckon gör just detta, delar vidare.
Det skrivs i inläggen som om dom kände Lisa. Hur dom lider med familj och vänner. Hur fruktansvärt det är att just du, Lisa, blev mördad.
Tro nu inte att jag inte tycker det är hemskt och fruktansvärt det som hänt. För det tycker jag. Men det som jag tycker är irriterande är alla dessa inlägg som tycker att det är såååå fruktansvärt att det hänt XX som är i "ropet", som media uppmärksammar.
Vad hände med alla dom andra som blir mördade? Dom som inte media uppmärksammar.
Beror det på att man blivit "van" av alla dödsskjutningar och gängkrig att man skiljer på folk och folk. Alla har ju anhöriga och vänner som är inblandade och känner samma sorts smärta. Varför inte uppmärksamma dessa människor också.
Vist skall man göra sin röst hörd när det är något som berör en. Men detta hysteri och utnyttjande av situationen får mig att spy.

Fucked up

Att ta tag i vissa saker som är jobbiga är som att bli torterad.
I dag har jag ringt polisen för att höra vad som händer med anmälan som gjordes när jag blev misshandlad för tre månader sedan. Jag har dragit på samtalet för att det just är så jobbigt. Vill bara glömma allt men ändå så vill jag ha det undanstökat så det kan läggas bakom mig. Att dra tillbaka anmälan finns inte i min värld. När någon misshandlar mig skall dom inte komma undan med det. Skulle man dra tillbaka sin anmälan är det som om man säger att det var ok. Det är det inte. Jag vill att han skall få sitt straff för det brutala överfallet. Och det lidande det innebär.
När jag fick prata med handläggaren som har hand om fallet sa hon.
- Ja det kan ta tid. Just nu är vi på 15000-någon ting och du har ju 27000. Så vi vet inte alls när det kan tänkas bli.
Resurserna är inte stora för polisen. Helt jävla sjukt att behöva vänta så länge innan anmälan skall gås igenom och om förundersökning skall inledas, om åtal skall väckas och sedan vänta på rättegång. Jag kommer ju få vänta i över ett år innan det får ett slut.
Så jag sitter här och grinar och tycker att hela jävla rättsväsendet är fucked up.