I dag är det ett år sedan jag vaknade och känd värkar. Jag bestämde mig för att ligga kvar så länge som möjligt i sängen. Senare åkte jag till min syster, men när värkarna blev starkare fick jag åka hem. Ville inte fastna i köerna genom Tingstadstunneln.
Väl hemma ringde jag maken som blev halvt panikslagen. Jag tog den packade väskan och började traska ner för backen. Hade väldigt svårt att sitta stilla. Lagom kul att stå vid vägen och få värkar, bilisterna undrade nog vad jag höll på med när jag vek mig av smärta.
På Mölndalssjukhus fick vi rådet att åka hem och äta en god middag då jag bara var öppen 4 cm. Vi han knappt hem, sedan fick vi åka in igen. Då hade jag så ont att inget funkade. Nu var klockan 3, fick ett skönt bad och senare eda. Som visade sig vara krånglig att sätta då jag har en tatuering över ryggen.
Du kan läsa hela historien HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar