Det blev en liten Cleo

Nu äntligen är vänta över!!!
Hur gick det då till? Jo för er som inte fött barn har inte missat något, om man inte vill ha jävligt ont för skoj skull. Satan vilken smärta. Det berodde nog på att dom 2 sista timmarna hade jag värkar varje minut. Så det var ingen vila. Och dom sista 20 min så ville hon inte komma ner, hon satt liksom fast. Och till min glädje (not) så hjälper inte bedövningen just det sista. Och för att krydda till det så klippte dom efter som det var för trångt.
Väl ute så märkte jag att dom inte frågade Pontus om han ville klippa navelsträngen, dom bara förde bort henne och tog med sig maken. Nu var klockan 03.45 den 12/1 2010
Hon hade varit slapp och livlös när hon föddes. Stackars Pontus hade bara stått där medan läkare och sköteskor grejade med henne och sög rent i lungorna och tog massa prover. Stack henne i händerna och satte en kanyl i huvudet. Han var inte glad över att fått sett detta. Det tyckte han var väldigt jobbigt.
Jag låg ovetande och blev lagad, eller sydd som man säger. Efter 30 minuter kom han tillbaka och sa: -Det blev en liten Cleo, hon har dina mörkblå ögon.
Hon fick åka till neonatalen för att ligga i kuvös, då det behövdes mer syre. Hon var en så kallad "sur" bebis. Jag fick först se henne vid kl 07. Efter titten så blev vi visade till BB avdelningen. Sov en stund och sedan ville vi upp till henne igen. På kvällen fick hon komma ner på permis. Dagen efter så fick hon komma ner till oss för att stanna.
Hon är som en ängel, tyst och go, precis som jag hade beställt. Det är tur att man läser igenom och kryssar i rätt rutor i beställningsorden ordentligt innan man skickar in den.
Hon gnyr och knorrar när hon sover, vilket vi tycker är mysigt. Men skriker gör hon bara om det är hunger eller byta blöja time.
Så nu sitter vi här hemma och njuter av det nya lilla livet som har kommit till oss.

Första bilden på Cleo