Det var länge sedan jag grät så här mycket. Varje gång jag läser någon hon har skrivit på FB så rinner tårarna. Hon hade lagt in en ny visningsbild, hans lilla hand i hennes. Så fint. Tänk att något som håller oss vid liv i magen kan även ta liv. Beundrar verkligen dom som orkar kämpa vidare när något sådant har inträffat. Jag har alltid sagt och trott att allt har en mening, men ibland undrar man....
Jag, en 42 årig kvinna som lever med min man och vår dotter som föddes i januari 2010.
Här skriver jag om mina tankar, känslor och vardag.
Har bloggen som en slags ventilation, en extra lunga, en klagomur som jag kan gnälla i hur mycket jag vill (gillar du inte det du läser så låt bli).
Jag skriver om allt från i-landsproblem till min depression och nu mera diagnostiserade ADHD och bipolär sjukdom.
Om man skulle beskriva mig med tre ord skulle det bli.
En skapande kreativ fixare.
Läser ni bloggen kommer ni nog att förstå.
Verkligen hemskt! Dog bebisen i magen eller var det under förlossningen?
SvaraRaderaVår dotter föddes med urakut snitt pga navelsträngen runt halsen och det var på håret att hon klarade sig...
Kram Stina
Max dog i magen. :-(
SvaraRadera